Studierna

Sitter i mitt lilla rum med Peter, aka Pete the Russian och Steve och funderar på vad mitt nästa blogginlägg ska handla om. Jag är trött att skriva om fotboll, jag har inte observerat något särskilt och jag har inte gjort något speciellt på senaste tiden. Det sista var i och för sig inte helt sant; jag gick på en Chicago Bulls-match förra fredagen, men eftersom jag inte lagt in bilderna på datorn än så väntar jag med att skriva om den. Så i brist på annat, varför inte skriva om mina studier?

Denna termin läser jag fyra kurser och jag tänker göra en kort presentation av var och en.

Introduction to Communication Studies: Som det låter, en introduktionskurs till vidare kommunikationsstudier. Vi läser om olika teorier som förklarar hur vi människor kommunicerar och varför vi agerar som vi gör i olika situationer. Till exempel, teorin Symbolic Interactionism förklarar varför vi namnger saker, att vi agerar mot människor och saker baserat på den innebörd vi tillskriver dem, hur vår självbild skapas etc. Mycket intressant kurs och läraren Mary Adams Trujillo är underbar. Hon är en medelålders, svart kvinna vars person utstrålar karisma. Hon engagerar oss studenter att aktivt delta i lektionerna med olika exempel och rollspel, på så sätt förstår man bättre hur de olika teorierna fungerar i praktiken.

Interpersonal Communication: Ungefär samma kurs som Intro to Comm, fast till skillnad från att den som handlar om kommunikation i allmänhet så handlar Interpersonal Communication i synnerhet om kommunikation mellan människor i olika situationer. Hur vi pratar, vad det vi säger egentligen betyder, kroppspråk, ansiktruttryck, förhållandens betydelse och andra aspekter. Läraren är samma som i Intro to Comm och hon är lika bra på att lära ut i den här kursen. En fördel med att läsa på ett litet universitet är att klasserna är relativt små, ungefär som i gymnasiet. Man lär sig så otroligt mycket mer när man får en personlig kontakt med sin lärare istället för att sitta i en stor lektionssal med 300 elever och lyssna på en föreläsning.

Public Speaking: Det är precis vad det låter som; en kurs där man lär sig att tala offentligt. Det går bra för mig, fick B+ på mitt första tal om mig själv och A- på mitt informativa tal om Pink Floyd.

Music Appreciation: Usch vad jag hatar den här kursen! Läraren är värdelös, hon bara pladdar på om noter, skalor, dur, moll, gamla instrument och klassiska kompositörer så snabbt att man inte hinner anteckna en hundradel av det hon säger.

På tal om musik, Bruce Springsteen kommer till Chicago på måndag och självklart har man skaffat sig en biljett.

Det var mina kurser det och det känns verkligen som jag är på rätt spår. Nästa termin ska jag ta kurser som inom Media Studies, det vill säga journalistik.

Dagens observation: Alla fördomar ni har om amerikansk fotboll-spelare är sanna. Visserligen kan de vara helt okej att ha att göra med när man träffar dem ensamma, men i grupp är de högljudda, barnsliga och respektlösa. Kort och gott, odrägliga. Till exempel, härom dagen satt jag i bibliotekets datasal och försökte plugga när ett gäng football-killar satt vid en dator på andra sidan rummet och kollade på YouTube-klipp och lät som en skock apor. Det enda jag fick in i mitt huvud var värk.