Ledsen att jag inte har hort av mig pa ett tag, men har man en betygsfascist som larare i North Park Dialogue II: Ehtics & Environment sa har man inte mycket fritid. Doktor Johnny Lin, med kandidatexamen fran Stanford och doktorsexamen fran UCLA, darmed overkvalificerad for North Park (North Park ar mycket bra, men i arlighetens namn, skolan haller inte Ivy League-klass), slanger inte direkt ut hoga betyg. Darfor maste man slita som ett djur for att gora honom glad, och eftersom kursens forsta stora uppsats ska in pa fredag sa har jag inte gjort nagot annat den har veckan an att fundera om djurparker ar etiskt forsvarbara. Jag vet inte min slutsats an, vilket gor mig javligt stressad.
Darfor haller Groundhog Day fortfarande mitt liv i ett stenhart grepp. For ni som inte har listat ut det an sa betyder Groundhog Day att den ena dagen ar den andra lik. Uttrycket har sitt ursprung fran filmen Mandag hela veckan med Bill Murray. Murray spelar en reporter pa som upplever samma dag, tillika Groundhog Day (se morsans forklaring for tva inlagg sen), om och om igen.
I ovrigt; vi bonkade skiten ur alla lag i den dar turneringen i Debuke, Iowa, i helgen. Vi vann, jag storspelade, men pa grund av att vi spelade pa stenhart gymnastiksalsgolv ar min armbage nu stor som en apelsin. Men, som det gamla amerikanska ordspraket sager: No pain, No gain!
Dags att sova, jag har en stor Groundhog Day imorgon...
Wednesday, February 27, 2008
Thursday, February 21, 2008
Glada miner, alla skrattar, flaggorna vajar....
Jag har observerat att man träffar människor här som har nära på exakt samma utséende som folk man känner hemma. Här på North Park rör sig bland andra en Azad Eliassy, en Martin Holeby, en Olof Göransson, den där LHC-materialaren som jag aldrig kan komma ihåg namnet på (nej, varken Pelle eller Torbjörn), en Hanna Lidberg, och senaste tillskottet till dubbelgångarfaunan såg jag idag; en dansk professor som var en fotokopia av moster Karin. Läskigt eller häftigt, inte fan vet jag... men onekligen ett intressant fenomen.
Jag har fått blodad tand för det här med svartvita foton och valde att dokumentera delar av matchen i formatet. Som ni ser så får man inte de bästa platserna för 10 dollar, men med tanke på att jag betalar mindre för att se NHL-hockey i Micheal Jordans gamla borg United Center än en ståplatsbiljett i det mindre glamorösa Cloetta Center gör det mig absolut ingenting. Har man dessutom falkblick som jag har gör det ännu mindre.
Amerikanernas korta koncentrationsförmåga kräver ständig underhållning och action. Bilden är från första periodpausen där tre idioter springer i idiotiska hockeyspelar-dräkter runt några fjolliga koner, ivrigt påhejade av The Bud Light Ice Crew, i.e. bikinibrudar på is. Den som först tar sig igenom hinderbanan och sätter pucken i nät vinner något sorts dumt pris. Idioten till vänster vann efter att idioten till höger missat grovt, medan überidioten längst bak har legat och kravlat sedan i sedan första konen i hopp om att få en tröstande kram av en av Bud Light Ice Crew-brudarna. Idiotiskt.
Matchen bjöd på två slagsmål och jag lyckades fånga det första, som skedde i andra perioden, på bild. Den mörka är en Chicago-spelare, den vita således en Minnesota-spelare som hamnat i hopplöst underläge. De båda slagskämparna är ivrigt påhejade av pöbeln som vi kan se på bilden nedan, dock har linjemännen gett sig in i leken och lyckas snart separera de båda kombatanterna.
Att Chicago inte är något hockeynäste likt Minneapolis/St.Paul, Detroit eller de kanadensiska städerna märks tydligt på publikens engagemang. Trots en publiksiffra på 17 812 människor är det ofta kusligt tyst, det finns ingen hejaklack som driver igång publiken och det krävs ett mål, något dumt jippo (till exempel, i varje reklampaus kommer bikinibrudarna in och skottar snö), en extra hård tackling eller ett slagsmål a la The Hanson Brothers för att publiken ska tända till. 
Det dåliga publikengagemanget till trots var själva matchen var mycket, mycket bra. Tempot var NHL-högt, tacklingarna NHL-hårda och spelet i NHL-klass. De båda målvakterna, Khabibulin (omöjligt att stava) i Chicago respektive Hardin i Minnesota, bjöd också på storspel och jag fick mig till livs en radda superräddningar, till exempel när Chicagos underbarn Patric Kane fick ett friläge från halva plan. Han lyckades lura ner Hardin och sköt stenhårt mot krysset, men Hardin var rapp som katten med högerhanden och plockade skottet sittandes på den feta hockeyröven. Stor konst!
Ryggtavlan på killen framför mig.
Chicago var tydligen med och slogs om titlarna en gång i tiden, framförallt på 1930-talet. Hade Al Capone ett finger med i spelet måntro? Morbror Olle, om någon, borde veta det.
Nu till varför min bilresa till matchen har betydelse för historien. De jag åkte med till matchen hade platser på andra sidan arenan från där jag, Dave och hans polare Garrick Nånting satt. Reade som körde bilen jag åkte i är från Minnesota, således Wild-fan, och tyckte inte att det var så roligt att hans lag som är ett av NHL:s bästa var på väg att förlora mot ett av ligans sämre lag. I mitten av tredje perioden piper det till i mobilen: "Goose, we are leaving". Jag svarar med ett sms i starka ordalag: "Why? It's a fucking hockeygame, you leave when its over! And you call yourself a Minnesota-guy!" Jag var inte arg på riktigt, men hur som helst åkte min bil iväg utan mig. Fast det gjorde inte så mycket, tänkte jag, eftersom det enligt Dave fortfarande fanns en plats över i vanen han och Garrick åkte i.
Efter matchen går vi glada i hågen ut i den troligtvis 25 -gradiga kylan mot parkeringen där våra kära, varma North Park-vans står parkerade. Men eftersom vi tre inte skulle ha åkt med från början, tro fan att de har glömt, eller skitit, i oss. Vi ser till och med den ena vanen åka förbi där vi står och huttrar till döds på trottoaren, och några av dem har till och med mage att vinka! Vetandes att jag nu har en dryg timme lång tågresa framför mig kokar jag av ilska, men eftersom min blick inte kan döda så kan jag inte göra mer än att ge dem det enda tecknet alla förstår och börja knalla de tio minuterna mot tunnelbanan. De kan mycket väl varit den kallase och mest hatfyllda promenaden i mitt liv, men till slut såg jag ljuset i slutet av tunneln i form av ett annalkande tunnelbanetåg.
Till slut kom vi hem och eftersom vi har utstått så många orättfärdigheter den kvällen tyckte vi hade gjort oss väl förtjänta av en liten tröst i form av ett tolvpack Budweiser Selects. Bärsen avnjöts til Wayne's World uppe i mitt rum och kvällen fick trots allt ett bra slut.
Till sist; i morgon åker jag till Loras, Iowa, för att spela en inomhusturnering med laget, och därför kommer jag vara tämligen oanträffbar i helgen. Men misströsta inte, jag kommer tillbaka på söndag. Hey, so long!
Hur som helst, i onsdags var det dags för hockeymatch igen, denna gång kom Minnesota Wild på besök till den för kvällen jävligt blåsiga och jävligt kalla staden vid Lake Michigans sydvästra strand. Att gå på hockey som student är ett av de mest prisvärda du kan göra här, det kostar tio pistoler plus tågresa. Fast denna gång slapp jag betala tåget eftersom ett helt gäng från skolans andra dorm Burgh också skulle på matchen och de hade platser över i sina bilar för mig och min polare Dave Ek från Minnesota och hans barndomsbekant Garrick nånting. Jag åkte med i Reades bil, en annan snubbe från Minnesota, tillsammans med Jeff Lucco, Steve McKinnon och koreanen Nam. Dave och Garrick fick plats i en av de två North Park-vans som Burgh hade fått låna för ändamålet. Tråkigt må det vara, men hur jag kom till matchen är högst relevant för historien, vilket ni får se i slutet av detta inlägg.
Jag har fått blodad tand för det här med svartvita foton och valde att dokumentera delar av matchen i formatet. Som ni ser så får man inte de bästa platserna för 10 dollar, men med tanke på att jag betalar mindre för att se NHL-hockey i Micheal Jordans gamla borg United Center än en ståplatsbiljett i det mindre glamorösa Cloetta Center gör det mig absolut ingenting. Har man dessutom falkblick som jag har gör det ännu mindre.
Amerikanernas korta koncentrationsförmåga kräver ständig underhållning och action. Bilden är från första periodpausen där tre idioter springer i idiotiska hockeyspelar-dräkter runt några fjolliga koner, ivrigt påhejade av The Bud Light Ice Crew, i.e. bikinibrudar på is. Den som först tar sig igenom hinderbanan och sätter pucken i nät vinner något sorts dumt pris. Idioten till vänster vann efter att idioten till höger missat grovt, medan überidioten längst bak har legat och kravlat sedan i sedan första konen i hopp om att få en tröstande kram av en av Bud Light Ice Crew-brudarna. Idiotiskt. Matchen bjöd på två slagsmål och jag lyckades fånga det första, som skedde i andra perioden, på bild. Den mörka är en Chicago-spelare, den vita således en Minnesota-spelare som hamnat i hopplöst underläge. De båda slagskämparna är ivrigt påhejade av pöbeln som vi kan se på bilden nedan, dock har linjemännen gett sig in i leken och lyckas snart separera de båda kombatanterna.
Att Chicago inte är något hockeynäste likt Minneapolis/St.Paul, Detroit eller de kanadensiska städerna märks tydligt på publikens engagemang. Trots en publiksiffra på 17 812 människor är det ofta kusligt tyst, det finns ingen hejaklack som driver igång publiken och det krävs ett mål, något dumt jippo (till exempel, i varje reklampaus kommer bikinibrudarna in och skottar snö), en extra hård tackling eller ett slagsmål a la The Hanson Brothers för att publiken ska tända till. Det dåliga publikengagemanget till trots var själva matchen var mycket, mycket bra. Tempot var NHL-högt, tacklingarna NHL-hårda och spelet i NHL-klass. De båda målvakterna, Khabibulin (omöjligt att stava) i Chicago respektive Hardin i Minnesota, bjöd också på storspel och jag fick mig till livs en radda superräddningar, till exempel när Chicagos underbarn Patric Kane fick ett friläge från halva plan. Han lyckades lura ner Hardin och sköt stenhårt mot krysset, men Hardin var rapp som katten med högerhanden och plockade skottet sittandes på den feta hockeyröven. Stor konst!Matchen vanns till slut av Chicago med 3-0 efter ett mål i varje period. Kane stod för det första, Bollard för det tredje, men jag är för lat för att kolla upp vem som hängde den andra kassen.
Ryggtavlan på killen framför mig.
Chicago var tydligen med och slogs om titlarna en gång i tiden, framförallt på 1930-talet. Hade Al Capone ett finger med i spelet måntro? Morbror Olle, om någon, borde veta det.Nu till varför min bilresa till matchen har betydelse för historien. De jag åkte med till matchen hade platser på andra sidan arenan från där jag, Dave och hans polare Garrick Nånting satt. Reade som körde bilen jag åkte i är från Minnesota, således Wild-fan, och tyckte inte att det var så roligt att hans lag som är ett av NHL:s bästa var på väg att förlora mot ett av ligans sämre lag. I mitten av tredje perioden piper det till i mobilen: "Goose, we are leaving". Jag svarar med ett sms i starka ordalag: "Why? It's a fucking hockeygame, you leave when its over! And you call yourself a Minnesota-guy!" Jag var inte arg på riktigt, men hur som helst åkte min bil iväg utan mig. Fast det gjorde inte så mycket, tänkte jag, eftersom det enligt Dave fortfarande fanns en plats över i vanen han och Garrick åkte i.
Efter matchen går vi glada i hågen ut i den troligtvis 25 -gradiga kylan mot parkeringen där våra kära, varma North Park-vans står parkerade. Men eftersom vi tre inte skulle ha åkt med från början, tro fan att de har glömt, eller skitit, i oss. Vi ser till och med den ena vanen åka förbi där vi står och huttrar till döds på trottoaren, och några av dem har till och med mage att vinka! Vetandes att jag nu har en dryg timme lång tågresa framför mig kokar jag av ilska, men eftersom min blick inte kan döda så kan jag inte göra mer än att ge dem det enda tecknet alla förstår och börja knalla de tio minuterna mot tunnelbanan. De kan mycket väl varit den kallase och mest hatfyllda promenaden i mitt liv, men till slut såg jag ljuset i slutet av tunneln i form av ett annalkande tunnelbanetåg.
Till slut kom vi hem och eftersom vi har utstått så många orättfärdigheter den kvällen tyckte vi hade gjort oss väl förtjänta av en liten tröst i form av ett tolvpack Budweiser Selects. Bärsen avnjöts til Wayne's World uppe i mitt rum och kvällen fick trots allt ett bra slut.
Till sist; i morgon åker jag till Loras, Iowa, för att spela en inomhusturnering med laget, och därför kommer jag vara tämligen oanträffbar i helgen. Men misströsta inte, jag kommer tillbaka på söndag. Hey, so long!
Morsan är på rätt väg
Morsan är på rätt väg att lista ut referensen om Ground Hog-day, dock är den inte tillräcklig för ett hedersomnämnande. Så här lyder hennes kommentar:
"Groundhog day verkar vara någon ovetenskaplig form av väderprognos som utspelar sig i Pennsylvania. Det är något som sker en viss dag och detta något bestämmer sedan om vintern kommer att fortsätta sex veckor till eller om våren väntar runt hörnet. Riktig exakt precis vad det handlade om kunde jag inte greppa i hastigheten. Min engelska ordförråd är tyvärr alltför begränsat. Räcker detta för ett hedersomnämnande? Ser fram resons och en förklaring av fenomenet.// mamsen"
Morsan har lyckats lisat ut den denovativa betydelsen av Ground Hog-day, men jag letar efter dne konnovativa betydelsen. Jag ska ge er ett litet tips: Tänk Bill Murray...
Igårkväll var jag och såg Blackhawks bonka skiten ur Minnesota Wild med 3-0, till min Minnesotiska vän Dave Eks stora förtret. I övrigt är Minnesota den enda staten i USA som verkligen bryr sig om hockey, alltså ett litet mini-Kanada. Jag grämer mig lite att jag glömde min Quebec Nordiques-tröja hemma, eller rättare sagt inte tänkte på att ta med den, eftersom den skulle vara riktigt grym att glida runt på hockeymatcher i. Nu fick min 05/06-Barcelona-tröja med Larsson # 7 på ryggen duga. Jag ska skriva om matchen lite senare, alternativt imorgon, samt lägga upp tillhörande bilder. Hockeybråk dokumenterade i svartvitt ser riktigt coola ut.
Glädjande nyheter har nyss kommit till min vetskap; den 17 mars kommer staden Chicago färga The Chicago River grön för att fira min födelsedag...eller var det den där Saint Patrick?
Som den där fyllegubben i Åtvidaberg alltid brukade säga när man (inte jag) tjuvringde till honom; Hey, so long!
"Groundhog day verkar vara någon ovetenskaplig form av väderprognos som utspelar sig i Pennsylvania. Det är något som sker en viss dag och detta något bestämmer sedan om vintern kommer att fortsätta sex veckor till eller om våren väntar runt hörnet. Riktig exakt precis vad det handlade om kunde jag inte greppa i hastigheten. Min engelska ordförråd är tyvärr alltför begränsat. Räcker detta för ett hedersomnämnande? Ser fram resons och en förklaring av fenomenet.// mamsen"
Morsan har lyckats lisat ut den denovativa betydelsen av Ground Hog-day, men jag letar efter dne konnovativa betydelsen. Jag ska ge er ett litet tips: Tänk Bill Murray...
Igårkväll var jag och såg Blackhawks bonka skiten ur Minnesota Wild med 3-0, till min Minnesotiska vän Dave Eks stora förtret. I övrigt är Minnesota den enda staten i USA som verkligen bryr sig om hockey, alltså ett litet mini-Kanada. Jag grämer mig lite att jag glömde min Quebec Nordiques-tröja hemma, eller rättare sagt inte tänkte på att ta med den, eftersom den skulle vara riktigt grym att glida runt på hockeymatcher i. Nu fick min 05/06-Barcelona-tröja med Larsson # 7 på ryggen duga. Jag ska skriva om matchen lite senare, alternativt imorgon, samt lägga upp tillhörande bilder. Hockeybråk dokumenterade i svartvitt ser riktigt coola ut.
Glädjande nyheter har nyss kommit till min vetskap; den 17 mars kommer staden Chicago färga The Chicago River grön för att fira min födelsedag...eller var det den där Saint Patrick?
Som den där fyllegubben i Åtvidaberg alltid brukade säga när man (inte jag) tjuvringde till honom; Hey, so long!
Tuesday, February 19, 2008
På västfronten intet nytt
Dagarna går i ett: vakna, äta, plugga, bajsa, träna....Varje dag känns som Ground Hog-day. Den som kan lista ut den referensen ska få ett alldeles särskilt hedersomnämnande.
Wednesday, February 13, 2008
I am aint much for money, cause money can´t buy me love
Exceptionellt uttryckt i Beatles Can´t Buy Me Love, kärlek kan inte köpas för pengar, även då existensen av Alla Hjärtans Dag, eller St. Valentine´s Day som det heter i kapitalismens Kanaan, får mig att tvivla. Det är en dag vi, och då menar jag nästan uteslutande oss av manligt kön, förväntas köpa rosor, choklad, middagar, underkläder och allra helst en diamant större en Carolas läskighetsfaktor till våra kvinnliga motsvarigheter. Köphetsen kan bränna stora hål i sin plånbok och sitt självförtroende om ens flickvän har en väninna vars pojkvän hetsar mer än en själv. Fast om man tänker efter; vem är det som egentligen förväntar att vi ska kasta bort våra dålars och riksdaler på rosa teddybjörnar och hjärtformad choklad på Alla Hjärtans Dag? Säljarna gör det definitivt, men är det vi stackars män själva eller kvinnorna i våra liv som ställer störst krav på oss?
Fast vem är jag att spekulera i frågan? Alla mina förhållanden har varit flyktiga och jag har aldrig haft en flickvän över Alla Hjärtans Dag, men jag har ögon att se med. Speciellt på den här kontinenten är det ett jävla ståhej inför morgondagen, den 14 februari. Presenter ska köpas, middagar ska ordnas och kombinationen kvällslektion och flickvän är katastrofal, och de som inte har en partner förväntas uppvakta den där speciella personen hjärtat bultar lite extra för. Hela spektaklet är pådrivet av TV-reklamer.
Förutom Alla Hjärtans Dag är den 14 februari den Stora Besvikelsens Dag för oss stackars singlar. En dag då man tycker synd om sig själv för att att man inte fick en hemlig beundrarros detta år heller, en dag då man sätter på Mauro Scoccos Till De Ensamma och tröstäter sig till sömns. Som svar och sorgebearbetning har några av oss solo-lirare i North Park-bekantskapskretsen anordnat "Sgt. Pepper´s Lonely Hearts Club" hemma hos Nathan och Dan imorgon. Lyckliga människor är icke välkomna...
Nu är det inte så att jag motsätter mig givandet av presenter och visande av uppskattning till den man tycker om, inte alls. Det jag vill är att folk ska förstå att Alla Hjärtans Dag, som ursprungligen vars syfte var att minnas St. Valentins goda gärningar, har förvandlats till en dag där bolag ska profitera på essensen av mänsklighet; kärlek. Det har blivit dess nya, och enda, syfte.
Fast vem är jag att spekulera i frågan? Alla mina förhållanden har varit flyktiga och jag har aldrig haft en flickvän över Alla Hjärtans Dag, men jag har ögon att se med. Speciellt på den här kontinenten är det ett jävla ståhej inför morgondagen, den 14 februari. Presenter ska köpas, middagar ska ordnas och kombinationen kvällslektion och flickvän är katastrofal, och de som inte har en partner förväntas uppvakta den där speciella personen hjärtat bultar lite extra för. Hela spektaklet är pådrivet av TV-reklamer.
Förutom Alla Hjärtans Dag är den 14 februari den Stora Besvikelsens Dag för oss stackars singlar. En dag då man tycker synd om sig själv för att att man inte fick en hemlig beundrarros detta år heller, en dag då man sätter på Mauro Scoccos Till De Ensamma och tröstäter sig till sömns. Som svar och sorgebearbetning har några av oss solo-lirare i North Park-bekantskapskretsen anordnat "Sgt. Pepper´s Lonely Hearts Club" hemma hos Nathan och Dan imorgon. Lyckliga människor är icke välkomna...
Nu är det inte så att jag motsätter mig givandet av presenter och visande av uppskattning till den man tycker om, inte alls. Det jag vill är att folk ska förstå att Alla Hjärtans Dag, som ursprungligen vars syfte var att minnas St. Valentins goda gärningar, har förvandlats till en dag där bolag ska profitera på essensen av mänsklighet; kärlek. Det har blivit dess nya, och enda, syfte.
Sunday, February 10, 2008
Martin Holeby?
I torsdags hängde jag på den skabbigaste och underbaraste baren jag varit på så här långt i Staterna, Hollywood a.k.a The Wood som den heter bland North Park-studenterna. Richard Enlund skulle sätta snusen i halsen om han behövde undersöka det här hakets sanitära anläggningar, men ölen är billig, musiken strålande och sällskapet utomordentligt. Dessutom måste man älska ett ställe där en vit tjej kom in med en svart tjejs ID förra terminen. Därför är The Wood mitt nya favoritställe, efter The Kingston Mines förstås.
Extra roligt var det att träffa Martin Holeby igen sådär av en slump. Kvinnan han försöker charma heter Caitlin, men hon verkar bara ha ögon för kameramannen...
I övrigt var det drag under galoscherna i lördags också; Nate Mehari fyllde 20 och ungefär hela NPU trängde in sig i hans lägenhet.
I fredags såg jag en av den bästa monsterfilmen sedan King Kong 1933, Cloverfield. Den har beskrivits som en blandning mellan Godzilla och Blair Witch Project, vilket jag bara kan hålla med om. Hela filmen är filmad med en handhållen kamera och man får följa en grupp på fyra personer som är befinner sig mitt i New York när staden för femtielfte gången blir massakrerad av ett filmmonster. Filmen är helt enkelt briljant och finns snart på en bränd DVD-skiva nära dig...
På tal om monsterfilmer i NY, jag väntar fortfarande på en uppföljare till 1998 års flopp Godzilla. Ni som minns så slutar filmen med att ett enda av Godzillas ägg i Madison Square Garden överlever, men eftersom Lundqvist spelar hockeybockey där nu verkar det som att de hittade det till slut.. Men jag lever på hoppet...
Extra roligt var det att träffa Martin Holeby igen sådär av en slump. Kvinnan han försöker charma heter Caitlin, men hon verkar bara ha ögon för kameramannen...
I övrigt var det drag under galoscherna i lördags också; Nate Mehari fyllde 20 och ungefär hela NPU trängde in sig i hans lägenhet.
I fredags såg jag en av den bästa monsterfilmen sedan King Kong 1933, Cloverfield. Den har beskrivits som en blandning mellan Godzilla och Blair Witch Project, vilket jag bara kan hålla med om. Hela filmen är filmad med en handhållen kamera och man får följa en grupp på fyra personer som är befinner sig mitt i New York när staden för femtielfte gången blir massakrerad av ett filmmonster. Filmen är helt enkelt briljant och finns snart på en bränd DVD-skiva nära dig...
På tal om monsterfilmer i NY, jag väntar fortfarande på en uppföljare till 1998 års flopp Godzilla. Ni som minns så slutar filmen med att ett enda av Godzillas ägg i Madison Square Garden överlever, men eftersom Lundqvist spelar hockeybockey där nu verkar det som att de hittade det till slut.. Men jag lever på hoppet...
Thursday, February 7, 2008
SkoggBlogg - nu även i Aftonbladet
Surfade runt på Bladets hemsida häromdagen och såg att de ville ha bloggar från svenskar i exil i USA, och klart att man ställer upp, även då jag vet var Olle af Henriksson tycker om nämnda blaska. Så hädanefter hittar ni en länk till min blyga blogg under "USA-valet" fliken på Aftonbladets hemsida.
I övrigt; igår natt började en torktumlare ryka i mitt dorm och brandlarmet gick. Därför fick jag äntligen nytta av grundskolans och gymnasietidens alla brandövningar då jag lämnade allt av värde och snabbt som en råtta tog mig ut i snöslasket. Fyra fullrustade brandbilar kom till olycksplatsen och efter en dryg halvtimme var faran avfärdad. Gud välsigne The Chicago Fire Department...
I övrigt; igår natt började en torktumlare ryka i mitt dorm och brandlarmet gick. Därför fick jag äntligen nytta av grundskolans och gymnasietidens alla brandövningar då jag lämnade allt av värde och snabbt som en råtta tog mig ut i snöslasket. Fyra fullrustade brandbilar kom till olycksplatsen och efter en dryg halvtimme var faran avfärdad. Gud välsigne The Chicago Fire Department...
Tuesday, February 5, 2008
Artiklar om Super Bowl
Visserligen är det både en och två dagar försent, men jag tänkte posta de två artiklarna jag skrev om Super Bowl för mina sommarvikarieansökningar till Corren och NT. Först en artikel om Super Bowls roll som en inofficiell nationell högtid i det amerikanska samhället.
SUPER BOWL - BÅDE PÅ GOTT OCH ONT
Super Bowl - finalen av amerikanska footballigan NFL - ses av 800 miljoner människor världen över. I sportens hemland handlar dock matchen om så mycket mer än vilket lag som koras som mästare. Den 3 februari 2008 klockan 18.30, efter flera veckors uppladdning, sparkar årets största amerikanska mediahändelse igång. Välkomna till Super Bowl XLII.
Chicago (USA). På söndag möter de hittills på säsongen överlägsna New England Patriots skrällaget New York Giants i Glendale, Arizona, i den fyrtioandra upplagan av Super Bowl. Storfavoriten New England, med härförande quarterbacken Tom Brady, har radat upp 18 segrar på lika många matcher och vinner de på lördag blir de det andra laget sedan Miami Dolphins 1972 att prestera en perfekt säsong. De enda lag som nu stor i vägen mellan Patrioterna och historieböckerna är uppstickaren New York Giants, där framförallt quarterbacken Eli Manning har presterat över sin förväntade förmåga. Denna match har särskild betydelse för Eli eftersom att han under hela sin karriär stått i skuggan av sin äldre bror Peyton Manning, som i egenskap av quarterback för Indianapolis Colts vann Super Bowl i fjol.
New York fick verkligen slita i semifinalen i vilken de mötte Green Bay Packers från Wisconsin på bortaplan. Giants kicker Lawrence Tynes avgjorde på övertid den tredje kallaste mathen i NFL:s historia. Med vindfaktorn inräknad visade termometern -30 grader Celsius.
En inofficiell nationell högtid
Dock är den sportsliga aspekten av Super Bowl långt ifrån den viktigaste för USA:s invånare. Eftersom den amerikanska kulturen i grunden är väldigt familjeorienterad skapar Super Bowl ett tillfälle för människor att samlas och känna gemenskap. John Born, 36, från Brookfield, Wisconsin berättar:
- Vilket lag som vinner betyder egentligen ingenting för den gemene amerikanen, förutom om du bor i någon av de städerna som lagen som spelar tillhör. Super Bowl är en inofficiell nationell högtid fullt jämförbar med Thanksgiving eller nationaldagen. Man bjuder in familj och vänner till fester där det äts pizza och dricks öl i kopiösa mängden.
Han fortsätter:
- För att göra själva matchen intressantare anordnas vadslagningar om allt möjligt; första lag att ta poäng, halvtidsresultat och, förstås, slutresultatet. Fast som sagt, matchen i sig är inte det viktiga, och många är till och med mer intresserade av reklamerna i spelavbrotten än själva spelet.
“Årets största mediaevenemang”
Bolag betalar mångmiljonbelopp för att få chansen att synas under Super Bowl-sändningen; 30 sekunders reklamtid kostar 2.7 miljoner dollar, vilket motsvarar drygt 17.1 miljoner kronor.
- Super Bowl är utan tvekan årets största evenemang för mediaindustrin, dess betydelse är enorm, säger Margaret Heafner, 50, doktor i kommunikation och marknadsföring som undervisar vid North Park University i Chicago.
- Förutom att företag måste betala dyrt för själva reklamtiden satsas grova pengar i själva produktionsfasen av reklamfilmerna. Filmerna måste vara nyskapande och originella, inget annat duger. Reklamfilmerna som visas under Super Bowl sätter standarden för resten av året.
Med tittarsiffror högre än något annat program i USA (ungefär 93.2 miljoner amerikaner såg 2007 års match) är det ingen tvekan om att exponera sitt företag under sändningen ger effekt. Till exempel: år 1999 sändes en speciellt uppmärksammad reklamfilm från företaget Monster.com, en jobbsökmotor på internet. Filmen visade barn som drömskt berättar om sina framtidsyrken, men istället för att de vanliga svaren att de vill bli brandman, polis eller författare var svaren mer verklighetsbaserade: “Jag vill bli underbetald”, ”ostimulerad” eller som i en liten flickas fall ”få sämre betalt för samma jobb”. Miljoner människor kände igen sig och tog åt sig av barnens hånande kommentarer, och filmen fick ett enormt genomslag. Minuterna efter matchen var över gjorde Monster.com 2 900 jobbsökningar per minut, drygt två och en halv gånger mer än tidigare högsta notering. Enligt Monster.coms dåtida VD Jeff Taylor var reklamfilmen huvudanledningen till att företaget gick med 40 miljoner dollar i vinst det året.
Beklagansvärd utveckling
För företagen är Super Bowl-spektaklet en nästan outtömlig kassako, men denna utveckling beklagas av många amerikaner. James Derrick, 22, historiastuderande från Harrisburg, Pennsylvania, riktar skarp kritik mot kommersialiseringen av Super Bowl:
- Football är full av skicklighet, passion och viktigast av allt, styrka, och därför är det den ultimata amerikanska sporten. Därför är Super Bowl, matchen då mästarna ska koras, en av de mest efterlängtade årliga händelserna.
Han suckar och fortsätter:
- Just därför blir jag så besviken på att Super Bowl synnerhet och sporten i allmänhet överskuggas av kommersiella intressen. Matchen har förvandlats till en bolagsproduktion. Varför måste evenemanget översvämmas av reklamfilmer för mångmiljonbelopp? Varför kan man inte längre uppskatta en match med det sportsliga intresset som enda syfte?
Manifestation i nationell stolthet
Kommersialiseringen till trots, Super Bowl är en instutition i det amerikanska samhälllet. På frågan varför Super Bowl betyder så otroligt mycket för amerikanerna, svarar John Born:
- Både på gott och ont, evenemanget är en manifestation i nationell stolthet. Football är USA:s absolut populäraste sport och 99 procent av spelarna i NFL är inhemska. Visserligen dyker det ibland upp en utländsk spelare, som till exempel Atlanta Falcons danske kicker Morten Andersen, men alla stjärnor är amerikaner. Det är något som många här känner sig stolta över, till skillnad från baseboll-ligan där många lag bärs upp av utländska importer.
Dock är även John inne på samma spår som James Derrick när det gäller själva arrangemanget kring matchen:
- Den amerikanska patriotismen i samband Super Bowl går ofta till överdrift, och kommersen runt omkring är nästan vulgär. Det symboliserar det jag skäms mest för som amerikan; köphysterin vårt samhälle är byggt på.
Han blir tyst för en stund, för att sedan summera sina tankar:
-Super Bowl är allt som är rätt och allt som är fel med USA under fyra timmar.
Jag avslutar med att fråga vilket lag han tror vinner på söndag:
- New England, så klart. Men vem bryr sig egentligen?
Gustav Skogens, Chicago
Chicago (USA). På söndag möter de hittills på säsongen överlägsna New England Patriots skrällaget New York Giants i Glendale, Arizona, i den fyrtioandra upplagan av Super Bowl. Storfavoriten New England, med härförande quarterbacken Tom Brady, har radat upp 18 segrar på lika många matcher och vinner de på lördag blir de det andra laget sedan Miami Dolphins 1972 att prestera en perfekt säsong. De enda lag som nu stor i vägen mellan Patrioterna och historieböckerna är uppstickaren New York Giants, där framförallt quarterbacken Eli Manning har presterat över sin förväntade förmåga. Denna match har särskild betydelse för Eli eftersom att han under hela sin karriär stått i skuggan av sin äldre bror Peyton Manning, som i egenskap av quarterback för Indianapolis Colts vann Super Bowl i fjol.
New York fick verkligen slita i semifinalen i vilken de mötte Green Bay Packers från Wisconsin på bortaplan. Giants kicker Lawrence Tynes avgjorde på övertid den tredje kallaste mathen i NFL:s historia. Med vindfaktorn inräknad visade termometern -30 grader Celsius.
En inofficiell nationell högtid
Dock är den sportsliga aspekten av Super Bowl långt ifrån den viktigaste för USA:s invånare. Eftersom den amerikanska kulturen i grunden är väldigt familjeorienterad skapar Super Bowl ett tillfälle för människor att samlas och känna gemenskap. John Born, 36, från Brookfield, Wisconsin berättar:
- Vilket lag som vinner betyder egentligen ingenting för den gemene amerikanen, förutom om du bor i någon av de städerna som lagen som spelar tillhör. Super Bowl är en inofficiell nationell högtid fullt jämförbar med Thanksgiving eller nationaldagen. Man bjuder in familj och vänner till fester där det äts pizza och dricks öl i kopiösa mängden.
Han fortsätter:
- För att göra själva matchen intressantare anordnas vadslagningar om allt möjligt; första lag att ta poäng, halvtidsresultat och, förstås, slutresultatet. Fast som sagt, matchen i sig är inte det viktiga, och många är till och med mer intresserade av reklamerna i spelavbrotten än själva spelet.
“Årets största mediaevenemang”
Bolag betalar mångmiljonbelopp för att få chansen att synas under Super Bowl-sändningen; 30 sekunders reklamtid kostar 2.7 miljoner dollar, vilket motsvarar drygt 17.1 miljoner kronor.
- Super Bowl är utan tvekan årets största evenemang för mediaindustrin, dess betydelse är enorm, säger Margaret Heafner, 50, doktor i kommunikation och marknadsföring som undervisar vid North Park University i Chicago.
- Förutom att företag måste betala dyrt för själva reklamtiden satsas grova pengar i själva produktionsfasen av reklamfilmerna. Filmerna måste vara nyskapande och originella, inget annat duger. Reklamfilmerna som visas under Super Bowl sätter standarden för resten av året.
Med tittarsiffror högre än något annat program i USA (ungefär 93.2 miljoner amerikaner såg 2007 års match) är det ingen tvekan om att exponera sitt företag under sändningen ger effekt. Till exempel: år 1999 sändes en speciellt uppmärksammad reklamfilm från företaget Monster.com, en jobbsökmotor på internet. Filmen visade barn som drömskt berättar om sina framtidsyrken, men istället för att de vanliga svaren att de vill bli brandman, polis eller författare var svaren mer verklighetsbaserade: “Jag vill bli underbetald”, ”ostimulerad” eller som i en liten flickas fall ”få sämre betalt för samma jobb”. Miljoner människor kände igen sig och tog åt sig av barnens hånande kommentarer, och filmen fick ett enormt genomslag. Minuterna efter matchen var över gjorde Monster.com 2 900 jobbsökningar per minut, drygt två och en halv gånger mer än tidigare högsta notering. Enligt Monster.coms dåtida VD Jeff Taylor var reklamfilmen huvudanledningen till att företaget gick med 40 miljoner dollar i vinst det året.
Beklagansvärd utveckling
För företagen är Super Bowl-spektaklet en nästan outtömlig kassako, men denna utveckling beklagas av många amerikaner. James Derrick, 22, historiastuderande från Harrisburg, Pennsylvania, riktar skarp kritik mot kommersialiseringen av Super Bowl:
- Football är full av skicklighet, passion och viktigast av allt, styrka, och därför är det den ultimata amerikanska sporten. Därför är Super Bowl, matchen då mästarna ska koras, en av de mest efterlängtade årliga händelserna.
Han suckar och fortsätter:
- Just därför blir jag så besviken på att Super Bowl synnerhet och sporten i allmänhet överskuggas av kommersiella intressen. Matchen har förvandlats till en bolagsproduktion. Varför måste evenemanget översvämmas av reklamfilmer för mångmiljonbelopp? Varför kan man inte längre uppskatta en match med det sportsliga intresset som enda syfte?
Manifestation i nationell stolthet
Kommersialiseringen till trots, Super Bowl är en instutition i det amerikanska samhälllet. På frågan varför Super Bowl betyder så otroligt mycket för amerikanerna, svarar John Born:
- Både på gott och ont, evenemanget är en manifestation i nationell stolthet. Football är USA:s absolut populäraste sport och 99 procent av spelarna i NFL är inhemska. Visserligen dyker det ibland upp en utländsk spelare, som till exempel Atlanta Falcons danske kicker Morten Andersen, men alla stjärnor är amerikaner. Det är något som många här känner sig stolta över, till skillnad från baseboll-ligan där många lag bärs upp av utländska importer.
Dock är även John inne på samma spår som James Derrick när det gäller själva arrangemanget kring matchen:
- Den amerikanska patriotismen i samband Super Bowl går ofta till överdrift, och kommersen runt omkring är nästan vulgär. Det symboliserar det jag skäms mest för som amerikan; köphysterin vårt samhälle är byggt på.
Han blir tyst för en stund, för att sedan summera sina tankar:
-Super Bowl är allt som är rätt och allt som är fel med USA under fyra timmar.
Jag avslutar med att fråga vilket lag han tror vinner på söndag:
- New England, så klart. Men vem bryr sig egentligen?
Gustav Skogens, Chicago
Den andra är ett referat av själva matchen:
NEW YORK GIANTS GIGANTISKA SUPER BOWL SEGER
Matchen mot New York Giants var det sista hindet att överstiga för de hittills obesegrade New England Patriots innan de skulle gå till historien som det första laget att vinna säsongens alla nitton matcher (när Miami Dolphins presterade sin perfekta säsong 1972 spelades endast sjutton matcher). Fast hindret växte till ett berg, ett berg som skulle visa sig för gigantiskt att bestiga. New York Giants svarade för den kanske största skrällen i den amerikanska football-ligan NFL:s historia då de vann Super Bowl XLII genom att kämpa ner de oslagbara New England Patriots.
Chicago (USA) New England Patriots kom till mötet mot New York Giants i University of Pheonix Stadium i Glendale, Arizona, som storfavoriter. De har radat upp arton raka vinster och de har dominerat hela säsongen, till och med blivit kritiserade för att förnedra sin motståndare. Nu är de en seger ifrån att fullborda sin perfekta säsong, en seger som skulle betyda fyra Super Bowl-titlar på sju år. I laget finns mängder med rutin, till exempel var denna match quarterbacken Tom Bradys fjärde och defensiva tacklaren Tedy Bruschis femte Super Bowl-framträdanden.
New York Giants säsong har varit desto brokigare; quarterbacken Eli Manning har blivit kritiserad av både fans och lagledning, och de tog sig nätt och jämt till slutspelet som wild card från sin division. Fast väl i slutspelet skedde en förvandling; ledda av rutinerade coachen Tom Coughlin och ett felfritt spel av quarterbacken Eli Manning tog de sig hela vägen till Super Bowl XLII. Deras starka bortaspel, med tio raka segrar utanför New York, var ockå en starkt bidragande anledning.
Ställningskrig
New York Giants står för matchens första anfall som avslutas med ett field goal från 32 yards av kickern Lawrence Tynes, vilket ger tre poäng. New England Patriots svarar med att arbeta ner bollen en yard från Giants målområde, en position de tar till vara på då Lawrence Maroney pressar sig igenom Giants försvarslinje för en touchdown. Försöket på extrapoängen lyckas och ställningen är 7-3 till Patriots.
Brady ur balans
Resten av första halvlek är ett ställningskrig. Båda lagen spelar näst intill perfekt försvarsspel och ingen av lagens quarterbackar lyckas hitta några öppnande passningar. Giants taktik att sätta hård press på Patriots quarterback Tom Brady, som är långt ifrån det dominerande spel han har visat tidigare under säsongen, visar sig effektiv. Patriots offensiva försvarslinje har genom hela matchen stora problem att freda sin superstjärna, som till exempel 22 minuter in i första halvlek blir omkulltacklad två spelsekvenser i följd.
Även Giants quarterback Eli Manning har stora svårigheter i inledningen. Bland annat kastar han bollen rakt i famnen på en Patriot-spelare arton minuter in i första halvlek, hans första så kallade interception i slutspelet. I det som på förhand spåddes att bli en poängrik historia är nu halvtidsresultatet 7-3 till New England, och utgången av matchens avslutande halvtimme är oviss.
Perfekta passningar
I början av den andra halvleken börjar Eli Mannig hitta perfekta passningar till sina recivers som pressar New England bakåt. Således hittar han till slut wide recievern David Tynee i Patriots målområde, vilket resulterar i en touchdown. Med drygt elva minuter kvar att spela är ställningen 9-7 till Giants.
Bra samarbete
Även då Patriots problem att hitta rytm i anfallet fortsätter i den andra halvleken så fungerar samarbetet mellan Brady och gånger wide recievern Wes Welker bra. Giants försvar har svårt att få grepp om Welker, vilket leder till öppna ytor för Patriots andra wide reciever Randy Moss. Med en touchdown med två minuter och fyrtiotvå sekunder kvar av matchen ger Moss sitt lag ledningen med 14-10.
Matchavgörande sekvens
För att vinna matchen är New York Giants nu tvungna att få till en touchdown eftersom ett field goal bara ger tre poäng. Deras jakt och upplösningen visar sig bli ett otroligt klimax på en av de mest spännande Super Bowl-matcherna någonsin.
Med en minut och tjugo sekunder kvar att spela är Patriots nära att tackla omkull Manning, Två-tre Patriots-spelare klänger på honom och försöker tvinga honom till marken. Lyckas dem har Patriots med största sannolikhet vunnit matchen, men på något mirakulöst sätt slingrar Manning sig fri och kastar en 32 yard lång passning mot David Tyree. Hårt uppvaktad lyckas Tyree lika mirakulöst fånga bollen över huvudet. Nu, med 59 sekunder kvar, befinner sig Giants 24 yards från Patriots målområde och i spelsekvensen efter krymper de avståndet till 14 yards.
Avgörandet kommer i nästa anfall: Manning lobbar bollen mot Plaxico Burres som sprungit sig fri i målområdet. Burres fångar bollen, touchdown, och New York Giants comeback är fullbordad. Med 35 sekunder kvar att spela är ställningen är 17-10 i deras favör.
Nyckeln till segern
New Englands sista anfall är fruktlöst. Signifikativt för hela matchen är när Tom Brady i ett sista desperat försök att vända på ställningen blir omkulltacklad av rookien Jay Alford. Totalt går Brady i backen fem gånger i matchen.
Tiden rinner ut och en av de största, om inte den allra största, skrällarna i Super Bowls historia är ett faktum.
Nyckeln till New York Giants seger är att de lyckas stoppa NFL:s bästa offensiva lag någonsin. Super Bowl XLII är första matchen på mer än ett år som New England Patriots inte gör mer än 20 poäng. Giants stör effektivt ut Patriots quarterback Tom Brady och tillåter dem inte att få någon som helst rytm i anfallsspelet. Det, och en nyfödd quarterback i form av Eli Manning, resulterar i en välförtjänt New York-seger.
New England Patriots, 2000-talets dynasti i amerikansk football får vänta på sin perfekta säsong, och Eli Manning, som alltid stått i skuggan och jämförts med storbror Peyton i Indianapolis Colts har nu äntligen skapat sig ett eget namn.
Gustav Skogens, Chicago
Chicago (USA) New England Patriots kom till mötet mot New York Giants i University of Pheonix Stadium i Glendale, Arizona, som storfavoriter. De har radat upp arton raka vinster och de har dominerat hela säsongen, till och med blivit kritiserade för att förnedra sin motståndare. Nu är de en seger ifrån att fullborda sin perfekta säsong, en seger som skulle betyda fyra Super Bowl-titlar på sju år. I laget finns mängder med rutin, till exempel var denna match quarterbacken Tom Bradys fjärde och defensiva tacklaren Tedy Bruschis femte Super Bowl-framträdanden.
New York Giants säsong har varit desto brokigare; quarterbacken Eli Manning har blivit kritiserad av både fans och lagledning, och de tog sig nätt och jämt till slutspelet som wild card från sin division. Fast väl i slutspelet skedde en förvandling; ledda av rutinerade coachen Tom Coughlin och ett felfritt spel av quarterbacken Eli Manning tog de sig hela vägen till Super Bowl XLII. Deras starka bortaspel, med tio raka segrar utanför New York, var ockå en starkt bidragande anledning.
Ställningskrig
New York Giants står för matchens första anfall som avslutas med ett field goal från 32 yards av kickern Lawrence Tynes, vilket ger tre poäng. New England Patriots svarar med att arbeta ner bollen en yard från Giants målområde, en position de tar till vara på då Lawrence Maroney pressar sig igenom Giants försvarslinje för en touchdown. Försöket på extrapoängen lyckas och ställningen är 7-3 till Patriots.
Brady ur balans
Resten av första halvlek är ett ställningskrig. Båda lagen spelar näst intill perfekt försvarsspel och ingen av lagens quarterbackar lyckas hitta några öppnande passningar. Giants taktik att sätta hård press på Patriots quarterback Tom Brady, som är långt ifrån det dominerande spel han har visat tidigare under säsongen, visar sig effektiv. Patriots offensiva försvarslinje har genom hela matchen stora problem att freda sin superstjärna, som till exempel 22 minuter in i första halvlek blir omkulltacklad två spelsekvenser i följd.
Även Giants quarterback Eli Manning har stora svårigheter i inledningen. Bland annat kastar han bollen rakt i famnen på en Patriot-spelare arton minuter in i första halvlek, hans första så kallade interception i slutspelet. I det som på förhand spåddes att bli en poängrik historia är nu halvtidsresultatet 7-3 till New England, och utgången av matchens avslutande halvtimme är oviss.
Perfekta passningar
I början av den andra halvleken börjar Eli Mannig hitta perfekta passningar till sina recivers som pressar New England bakåt. Således hittar han till slut wide recievern David Tynee i Patriots målområde, vilket resulterar i en touchdown. Med drygt elva minuter kvar att spela är ställningen 9-7 till Giants.
Bra samarbete
Även då Patriots problem att hitta rytm i anfallet fortsätter i den andra halvleken så fungerar samarbetet mellan Brady och gånger wide recievern Wes Welker bra. Giants försvar har svårt att få grepp om Welker, vilket leder till öppna ytor för Patriots andra wide reciever Randy Moss. Med en touchdown med två minuter och fyrtiotvå sekunder kvar av matchen ger Moss sitt lag ledningen med 14-10.
Matchavgörande sekvens
För att vinna matchen är New York Giants nu tvungna att få till en touchdown eftersom ett field goal bara ger tre poäng. Deras jakt och upplösningen visar sig bli ett otroligt klimax på en av de mest spännande Super Bowl-matcherna någonsin.
Med en minut och tjugo sekunder kvar att spela är Patriots nära att tackla omkull Manning, Två-tre Patriots-spelare klänger på honom och försöker tvinga honom till marken. Lyckas dem har Patriots med största sannolikhet vunnit matchen, men på något mirakulöst sätt slingrar Manning sig fri och kastar en 32 yard lång passning mot David Tyree. Hårt uppvaktad lyckas Tyree lika mirakulöst fånga bollen över huvudet. Nu, med 59 sekunder kvar, befinner sig Giants 24 yards från Patriots målområde och i spelsekvensen efter krymper de avståndet till 14 yards.
Avgörandet kommer i nästa anfall: Manning lobbar bollen mot Plaxico Burres som sprungit sig fri i målområdet. Burres fångar bollen, touchdown, och New York Giants comeback är fullbordad. Med 35 sekunder kvar att spela är ställningen är 17-10 i deras favör.
Nyckeln till segern
New Englands sista anfall är fruktlöst. Signifikativt för hela matchen är när Tom Brady i ett sista desperat försök att vända på ställningen blir omkulltacklad av rookien Jay Alford. Totalt går Brady i backen fem gånger i matchen.
Tiden rinner ut och en av de största, om inte den allra största, skrällarna i Super Bowls historia är ett faktum.
Nyckeln till New York Giants seger är att de lyckas stoppa NFL:s bästa offensiva lag någonsin. Super Bowl XLII är första matchen på mer än ett år som New England Patriots inte gör mer än 20 poäng. Giants stör effektivt ut Patriots quarterback Tom Brady och tillåter dem inte att få någon som helst rytm i anfallsspelet. Det, och en nyfödd quarterback i form av Eli Manning, resulterar i en välförtjänt New York-seger.
New England Patriots, 2000-talets dynasti i amerikansk football får vänta på sin perfekta säsong, och Eli Manning, som alltid stått i skuggan och jämförts med storbror Peyton i Indianapolis Colts har nu äntligen skapat sig ett eget namn.
Gustav Skogens, Chicago
Sådärja, kom gärna med kommentarer. Har jag valt rätt karriärbana eller tycker ni jag ska klippa mig och skaffa mig ett annat jobb?
Sunday, February 3, 2008
Super Bowl Sunday
Sitter på rummet och kollar på FOXs pregame show och just nu gör Paula Abdul ett exklusivt framträdande med den svarta killen från American Idol-juryn, Randy. Låten heter Dance like there´s no Tomorrow och är tydligen hennes första singel på tio år. Jag kunde inte bry mig mindre...
FOX började sända för sju timmar sedan, ungefär nio timmar före avspark. Det är ett jäkla spektaktel som jag önskar ni kunde se: En panel med gamla storlirare sitter och snackar skit, deras uppgift är mer att sitta och ha trevligt och prata gamla minnen än att täcka själva matchen. De intervjuar spelare som flashar sina Rolexklockor och 1000-dollar-skor, smörar för NY Giants quarterback Eli Mannings farsa och Ryan Seacrest intervjuar kändis efter kändis på röda mattan. Allt är bara en enda stor vulgär manifestation av den amerikanska drömmen, ackompanjerat av musik i rätt sinnestämning. Man får känslan att intervjuerna är manusskrivna och frågorna som ställs är så ledande att det ibland blir löjligt. Som jag sagt innan, intervjuerna handlar lika mycket, om inte mer, om reportrarna som profilerna de intervjuar.
Oh, nu står Nick Lacey, Jessica Simpsons ex-man, framför Seacrests mick. Måste lyssna eftersom han har säkert jättemycket viktigt att säga...
FOX började sända för sju timmar sedan, ungefär nio timmar före avspark. Det är ett jäkla spektaktel som jag önskar ni kunde se: En panel med gamla storlirare sitter och snackar skit, deras uppgift är mer att sitta och ha trevligt och prata gamla minnen än att täcka själva matchen. De intervjuar spelare som flashar sina Rolexklockor och 1000-dollar-skor, smörar för NY Giants quarterback Eli Mannings farsa och Ryan Seacrest intervjuar kändis efter kändis på röda mattan. Allt är bara en enda stor vulgär manifestation av den amerikanska drömmen, ackompanjerat av musik i rätt sinnestämning. Man får känslan att intervjuerna är manusskrivna och frågorna som ställs är så ledande att det ibland blir löjligt. Som jag sagt innan, intervjuerna handlar lika mycket, om inte mer, om reportrarna som profilerna de intervjuar.
Oh, nu står Nick Lacey, Jessica Simpsons ex-man, framför Seacrests mick. Måste lyssna eftersom han har säkert jättemycket viktigt att säga...
Subscribe to:
Posts (Atom)
