Step on it, comrad!

Sondag, klockan ar 14.15. Veiron, Onder, ryssen Peter och jag ar i Verions, Onders och Tayes (kort for Tayindher Singh, killen ar svensk med indiskt ursprung) lagenhet dar vi vantar pa att Taye ska komma tillbaka fran det indiska tempel han har spenderat dagen i. Scenariot ar detta: Taye vill folja med pa matchen USA-Brasilien som borjar klockan 15.00. Han har ingen telefon med sig, vi ar 45 minuter fran matchstart och vi borde redan vara nere vid stadion for att leta parkeringsplats. Dessutom har vi inga biljetter an. Dilemmat ar: ska vi aka nu och skita i Taye, som faktiskt var den som ville ga pa matchen fran forsta borjan, eller ska vi vanta pa honom och aka nar han kommer tillbaka.

Vi tankte att det ar battre att vi fyra kan ga pa matchen istallet for ingen av oss. Vi skrev en lapp, lamnade en mobil sa att Taye kunde ringa oss och akte ivag i Ryssens bil. Tanken var at vi skulle aka i riktning mot Tayes tempel och plocka upp honom om sag vi honom pa vagen. Problemet var bara att ingen av oss visste var detta tempel lag sa vi blev bara annu mer sena eftersom vi irrade runt i omradet och fragade hispanics som visste annu mindre an oss om vagen. Nu ar klockan alltsa 14.30, vi ar 30 minuters bilvag fran arenan Soldier Field (Amerikansk fotboll-laget Chicago Bears hemmaarena med plats for 61 500 askadare) och vi har varken parkeringsplats eller biljetter. Tur for oss var att vi hade en ryss med gedigen kunskap om Chicagos gator bakom ratten.

Ryssen Peter ar en skon lirare som vet hur man ska kora bil i en amerikansk storstad. Tricket ar att kora sa fort som mojligt utan att visa att man har brattom., for ar det nagot amerikanska bilister gillar ar det att javlas med folk som ar i tidsnod. Exempel: en snubbe i en fet van tyckte att Peter korde lite for nara. Darfor stannade han mitt i vagen, blockerade var vag och vagrade rora pa sig hur argt Peter an tutade. Efter en dryg minut fick var ryss nog och gjorde en synnerligen olaglig omkorning forbi den dryga javelns feta bil. Klockan ar nu narmare 14.40 och vi ar minst 20 minuter fran stadion.

Klockan 15.05 kommer vi ut pa Lake Shore Drive som leder mot Soldier Field. Dar mots vi av en trafickstockning a la Autobahn och vi har fortfarande nagra kilometer kvar till arenan. For att gora en lang historia kort, ungefar klockan 15.30 har vi hittat en 16 dollar dyr parkeringsplats i ett gigantiskt convention center atminstone en och en halv kilometers gangvag fran sjalva arenan. Efter en snabb marsch ar vi framme, Onder och Veiron koper sina biljetter av en kille utanfor for 20 dollar styck medan jag och Peter tvingas punga ut 40 dollar var for vara i biljettkassan. Nar vi kommer in ar det ungefar fem minuter kvar av forsta halvlek och stallningen ar 1-1. Jag och Peter har skilts at fran Onder och Veiron, de lyckostarnas biljetter var till rad tva pa langsidan. Mina och Peters platser var langt upp at helvete pa kortsidan, men vi gick aldrig dit. Det fina med att komma sent ar att ingen kollar att man ar pa ratt plats sa vi stallde oss i gangen bakom forsta etaget med perfekt sikt, max 20 meter fran planen. Vi kune till och med se spelarnas ansiktsuttryck. Hade det varit i Sverige hade nagon nitisk vakt kommit och bufflat bort oss, men inte i USA inte. Sa nu hade vi platser varda atminstone 100 dollar som vi betalat 40 dollar for. God bless America!

Matchen i sig var underhallande pa ett uppvisningsmatch-plan. Brasilien gjorde litegrann som dem ville, trillade boll, passade runt och gjorde mal nar de bestamde sig for det. Matchen slutade 4-2 till Brasilien sa vi fick i alla fall se fyra mal for vara 40 dollar. Bara den maktiga kanslan att se varldens basta, Ronaldinho, spela pa nara hall var val vart entrepengen. Varje gang han rorde bollen steg jublet till oronbedovande niva och han tackade till slut for stodet med att patenerat frisparksmal. Fran precis utanfor straffomradet smeker Dinho den over muren med sadan skruv att Tim Howard i malet ar helt chanslos, trots att den gar in i hans horn. Den malvakt som raddar det skottet ar omansklig. Synen och kanslan av mig harlig gashud. Att Kaka, Robinho, Lucio, Wagner Love, Julio Baptista och resten av ganget var med gjorde ju inte upplevelsen samre. Till och med brassarnas brasse Afonso Alves var dar.

Publiksiffran var 43 000, fullt godkant for att vara fotboll i USA. Men 43 000 manniskor betyder ungefar 43 000 bilar som ska ta sig fran arenan samtidigt. Kon var inte nadig, men till slut lossnade det och vi kom darifran. Pa vag hem stanande vid pa Stanley's, en kombinerad bar ochg familjerestaurang, for cheeseburgare och Heineken. Mums filibabba...en perfekt avrundning pa en bra dag, och nu kan jag stryka 'se ett Ronaldinho-frisparksmal live' fran saker att gora innan jag dor-listan.


Dagens observation:
Amerikanska bankomatavgifter ar hutlosa. Det kostar dig tva dollar att ta ut pengar fran en bankomat som inte tillhor din bank.

Dagens ryska ordsprak: Det du inte kan laga med en hammare ar skit. (Peter berattade det i samband med att han inte kunde fa en fjarrkontroll i plast att fungera. Ryssar gillar jarn och stal)