Att få uppleva något världshistoriskt

Den 44:e upplagan av The International Chicago Film Festival har pågått i dagarna tio. Ikväll fick jag faktiskt tid att masa mig ner till Michigan Avenue i den annalkande vinterkylan och se en av de knappa 200 filmerna som visats. Jag såg den kritikerrossade österrikiska filmen Revanche som uspelar sig i Wien med omnejd och handlar om den prostituerade Angel och småtjuven Alex. De två är ett par och planerar att fly från Angels hallick och starta ett nytt liv i Spanien, men för att kunna dra måste man ha kontanter. De rånar en bank, men Angel blir skjuten till döds av en polis. Alex flyr till skogs och gömmer sig hos sin åldrade farfar, men dra mig baklänges om inte polisen som sköt bor med sin fru i samma lilla by som farfadern. Åh, intrigen tätnar!

Revanche var en otroligt bra film med starkt skådespeleri. Den är filmad i en nästan smärtsamt realistisk stil med långsamma scener och ett dämpat bildspråk. Den rekommenderas av undertecknad, men med ett varningens finger höjt: På grund av detaljerade och grafiska sexscener i stil med Ken Park och Shortbus så ska filmen ses i ett högst intellektuellt sällskap, och för guds skull inte med föräldrar eller på första dejten.


Från en sak till en annan; Illinois-senatorn Barrack Obama ser Chicago som sin hemstad, bland annat jobbade han under den bättre delen av sitt liv med att hjälpa fattiga i stadens svåra slumkvarter. Därför kommer han hålla sitt Election Night Rally - likt en gigantisk valvaka utomhus - i Grant Park vid stadens Lakefront. Demokrater från hela USA kommer vallfärda hit och en tillströmning på 70 000 människor är ingen vild gissning. Det är här Obama kommer hålla sitt seger- eller förlusttal (låt oss hålla alla tummar, ta på allt trä, plocka alla fyrklöver och be till alla världens gudomligheter att det blir det första). Självklart kommer jag vara där också, jag skulle inte för mitt liv missa en chans att personligen uppleva ögonblicket då USA kan få sin första svarta president. Det här kommer likställas med ögonblick i världshistorien som Martin Luther Kings "I Have A Dream"-tal, månlandningen, Berlinmurens fall, den första fotbollsmatchen, Springsteens Bottom Line-spelningar 1975, Pearl Harbor, Beatles första USA-turné, Palme-mordet, Lützen-dimman, Waterloo, freden i Versaille, slaget vid Thermopyle, Nürnberg-rättegångarna, Oktober-revolutionen, landstigningen i Normandie och The Whos spelning på Marquee Club i London i mars 1967 då Pete Townshend slog sönder sin första gitarr. Jag känner mig otroligt lyckosam och priviligerad, en sådan här chans kommer aldrig igen. Frasen "Jag var där" kommer få en helt ny innebörd för mig.

På tal om valet, morsan ville att jag skulle skriva lite vad jag tycker och tänker. Lovar att det kommer innan valdagen om exakt en vecka. Nu vill jag bara nämna en rolig detalj i det senaste Family Guy-avsnittet som fick mig att applådera högt och rulla på golvet i skrattkramper. Avsnittet handlar i korthet om att Stewie och Brian åker tillbaka i tiden lagom till Nazi-tysklands invasion av Polen. För att smälta in lurar de in ett par tyska SS-soldater i en gränd, slår ner dom och tar deras uniformer. Stewie, den maktgalna bebisen, kommer ut klädd som Hitler, stannar till och kollar på slaget av sin uniform och utbrister: "Hey, what is this?". Kameran zoomar in på en valknapp där det står "McCain - Palin".

Till saken hör att avsnittet visades på FOX, en kanal som den ultrakonservativa, nästan fascistoida, mediamogulen Rupert Murdoch äger större delen av. Där kan vi snacka om en politisk bitchslap av Family Guy-skaparen Seth MacFarlane.

Förresten, min skakade hjärna har trillat på plats igen. Gick för fullt på träningen idag.

Från mannen snart på plats i världshistorien

Gustav