Vatten, stan är full av vatten

Varje vaken sekund tänker jag på låtar eller textrader som passar in på olika situationer jag befinner mig i, och på grund av helgens intensiva regnande har många titlar snurrat i huvudet: Travis Why Does It Always Rain On Me?, Pugh Rogefeldts Vandrar I Ett Regn, Grateful Deads Box of Rain, The Beatles Rain, Moneybrothers Stormy Wheater, Supertramps It´s Raining Again, Creedence Clearwater Revivals Have You Ever Seen the Rain och Who´ll Stop the Rain?, Dylans Rainy Day Women, ledmotivet till Singing in the Rain och The Whos tvetydiga Love Reign O´er Me. Denna lilla egenhet, om det nu är en, speglar av sig här på bloggen då jag gärna döper mina inlägg efter låtar, men trots att alla de ovanstående, plus några till, hade funkat som titel idag fastnade jag ändå för Robban Brobergs gamla klassiker. Även fast den inte direkt handlar om regn så beskriver den ändå bäst läget i Chicago och hela Cook County just nu. För staden är verkligen full av vatten - en jävla massa vatten.

Tre dagar i sträck har det regnat likt Roskilde-07 vilket har resulterat i att alla floder och vattendrag har svämmat över sina bräddar och "state of emergency" har utlysts i hela Cook County. Vad jag har förstått är det resterna av orkanen Ike som har jobbat sig upp norrut genom Mellanvästern och nu skvätter av sig på våra bräddgrader. Längre söderut, speciellt i Texas, är läget riktigt illa, något liknade översvämningarna i Hälsingland för några år sedan, fast mycket värre. Alla kloaker och dräneringssystem är överfulla och myndigheterna säger att de pumpat bort 64 miljarder gallons (240 miljarder liter) vatten ut i Lake Michigan. De visade på nyheterna vilket område i Chicago som har drabbats värst; en rektangel mellan gatorna Foster, Ainsle, Lawrence och St.Luis där norra grenen av Chicago-floden flyter igenom. Självklart hamnar man i händelsernas centrum eftersom det är precis där North Park ligger, och självklart trotsade jag elementen och gav mig ut med kameran för att dokumentera det som har nämnts till The Great Chicago Flood.

Den cirkulära byggnaden är Andersson Hall och bron över den nybildade sjön leder till cafeterian. Vanligtvis är det tre meters fri höjd mellan marken och bron. Andersson ligger extra brunt till eftersom den sjunker varje år på grund av att den står så nära floden. De har planerat att riva den inom några år och att få källaren vattenfylld kommer inte direkt förlänga dess livslängd.

De har tvingats evakuera tre av universitetets byggnader; elevhemmen Anderson och Burgh Hall, samt Magnusson Campus Center där cafeterian och klassrum finns. De som bor i de båda elevhemmen, totalt cirka 300 elever, tvingas sova i träningslokalen Helwig Recreational Center eller hos vänner, och alla lektioner har ställts in i morgon. Bron över Chicago-floden. Vanligtvis brukar vattnet sippra fram en halvmeter djupt och närmare tre meter under brospannet. Ett stort träd drogs upp med rötterna och fastnade mot bron. De sågade av kronan och nu står bara stammen kvar, den syns lite otydligt.

Dränkta träd. Floden har stigit stadigt i två dagar nu och det förväntas regna ännu mer imorgon. Totalt har det fallit ungefär 210 millimeter.

En översvämmad gångväg. Andersson i bakgrunden. Kolla in den här länken för fler foton:

http://www.chicagotribune.com/news/chi-flooding-ugc,0,5854413.ugcphotogallery

Som sagt, alla lektioner är inställda imorgon, dock inte vår träning. Dessutom tvingades vi upp i lördags morse klockan 7 i för straffträning. Anledningen till att var tvugna att springa, när det regnade som värst dessutom, var för att min kära rumskompis Steve hade åkt fast med alkohol på campus. Klantar en i laget till det straffas alla eftersom Coachen praktiserar kollektiv bestraffning som religion.

Fast Steve tyckte inte att det räckte med att vi skulle springa en gång. Trots att jag väckte honom två gånger somnade han igen och missade träningen, och det är inte populärt bland lagkamraterna att den enda som inte dyker upp är den vi springer för. Så nu måste vi springa två morgnar till på grund av honom. Bra jobbat!

Fast trots allt elände har jag ändå haft en bra helg. I lördags fyllde mittfältaren och sydkoreanen Isaac Lee 21 och han tog med tio av oss från laget downtown. Kvällen började på Nara Lounge, vars koreanska ägare är en nära vän till Isaac, med shots och bärs på Mr. Lees bekostnad. Dock betalade vi på eget initiativ alla 20 dollar var, vilket är en bra deal eftersom vi troligtvis drack för 60 dollar per skalle (det blev många Helan går). Enligt ryktet slutade notan på närmare 700 dollar, en summa som skulle skrämma livet ur oss vanliga, dödliga studenter. Vi kan därmed slå fast att Mr. Lee lever inte på CSN.

Sedan fortsatte vi till nattklubben Excalibur mitt i downtown. Tydligen var det asian night i lördags, eftersom 90 procent av besökarna hade asiatiskt ursprung, och alla verkade känna Isaac. Annorlunda, men mycket roligt. För en som mest hållt till på skabbiga barer och trånga studentfester var det riktigt häftigt att smaka på det ljuva utelivet i en amerikansk storstad. Fast som vanligt håller jag de allra smaskigaste detaljerna för mig själv.

Ert paraply i regnet

Gustav