Vargavinter

"Fy satan, så in i helvete kallt" har varit temat på mina tankar den gångna helgen. En köldknäpp har slagit till i staden med temperaturer ner mot minus tjugo och på det en vind som sveper som dödens andedräkt över frusna kinder och får en att glömma bort hur det kändes att ha ett ansikte. Ironiskt nog, just som jag skriver detta passerar en grabb iklädd Glenn Hysén-shorts utanför biblioteksfönstret. Dock är det inte första gångern jag sett sådant självplågande betéende bland amerikanerna; i slutet av november förra året när jag bylsade på mig halsduk, Lovika-vantar och dubbla strumpor möter jag på samma dag både spelaren Kurt och assisterande coachen Josh glidandes runt med flipflops. Det är nu min nya definition av "dum amerikan".

Som bekant för trogna läsare försvann min mössa i tulltumultet på O´Hare, och nu när vargavintern slog till var jag tvungen att dödsföraktande ge mig ner på stan för att hitta en ny. Så efter en stadig pannkaksfrukost a la Goose hoppade jag, Alazar, Anders, Fnan, Bianca, och de nya svenska tjejerna Micaela, Joanna och Frida på tåget till Michigan Avenue. Shoppingrundan blev en stilstudie i rapp förflyttning mellan affärer, eftersom om man stannade ute längre än fem minuter riskarade man att a) blåsa bort, eller b) förfrysa. Alla skyskrapor är jättevackra att titta på, men de är en förbannelse en blåsig dag eftersom de förvandlar alla gator emellan dem till vindtunnlar. Och är det någonstans man inte vill vara så är det i en vindtunnel där luften är tjugo grader kall.

Fast det kunde inte hjälpas, jag hade ett uppdrag att utföra och det var att hitta en mössa. Sökandet var länge fruktlöst och jag var nära att ge upp. Då, i sista butiksstoppet innan jag gav upp, uppenbarade den sig. Det var där, i H&M på Michican Avenue, som jag fann min hjässas nya själsfrände: en rymlig huvudbonad stickad av svart och vitt garn, på rea dessutom. Nu var jag sju dollar fattigare, men en upplevelse rikare, och en med en räddad vinter. När en landsman i exil var i diger nöd, sträckte moderlandet ut en hjälpande hand. Mina öron är evigt tacksamma.

Igår firade jag Martin Luther King Jr.-day med ytterligare lite shopping, denna gång i området kring Belmont Avenue, norr om downtown. Här finns ett mycket bättre, och framför allt billigare, utbud än downtown. Butiker av Urban Outfitters och Sportif-karaktär blandat med grymma second hand-butiker, samt en posterbutik som har allt du kan tänkas vilja ha på dina väggar. Så om ni någonsin har vägarna förbi Chicago, kolla först och främst in Belmont Avenue.

DAGENS OBSERVATION: Jag börjar få ett rykte som pannkakskungen på campus. Med jämna mellanrum brukar det bjudas på pannkaksfrukost i diverse lägenheter på och utanför campus, och oftast är det då jag som blir anlitad som kock. Nu i helgen blev det två gånger; i lördags hemma hos svenskarna Nate, Alazar och Fnan och i måndags hemma hos Nath (uttalas Näjt, mamma, inte Natt) och Dan. Det med all rätt, för som vi ser nedan, är det något jag kan göra är det att flippa pannkakor.