Vad är verkligt i mediavärlden?

Det har varit lite si och så med uppdateringen på bloggen den senaste tiden, ber om ursäkt för det. Först och främst har jag lidit av tidsbrist och dessutom har jag fått slut på ämnen. Därför frågar jag nu Er: Vad vill ni veta? Vad ska jag skriva om?

Morsan har redan begärt att jag ska skriva om mina studier och reflektera över dem, och eftersom hennes önskan är min lag så tänkte jag berätta om min favoritkurs: Intro to Media Studies. Den fokuserar på att göra oss "media literate", alltså att utöka våra kunskaper om hur media fungerar och att lära oss att ta kontroll över vår egen mediaexponering.

Det är ingen nyhet att vi nås av tusentals mediameddelanden varje dag via annonser, TV-reklamer, tidningar, TV-program etc. Det är helt galet mycket information vi måste bearbeta och det är omöjligt för oss att aktivt lyssna till varje meddelande, analysera och värdera det. Det problemet löser vi genom att sätta hjärnan på autopilot och filtrera bort nästan alla meddelanden vi möter. Jättebra och effektivt, problemet är att bara att vi riskerar att missa de meddelanden som skulle kunna ha betydelse för oss och berika våra liv.

En annan fälla med autopiloten och den väldiga mängden information gör att vi tror att vi är informerade, vilket vi i själva verket inte är. Vi bombarderas av samma sorts information igen och igen och igen, så förstärks bara det vi redan vet, vilket egentligen inte är så mycket. Samtidigt kan vi också tro att vi är i kontroll över vårt mediauttövande eftersom vi väljer själva vilken TV-kanal vi vill titta på, vilken tidning vi vill köpa och läsa eller vilken musik vi vill lyssna på. Det är också felaktigt, eftersom i själva verket är vi inte alls i kontroll eftersom media kontrollerar våra val genom att de bestämmer vad som ska finnas tillgängligt för oss. Vi tror att det är vi som väljer när vi i själva verket genom åratal av mediaexponering har blivit programmerade i våra konsumtionsvanor.

Det här märker jag själv när jag varje dag går in på internet. Efter att ha kollat mina två mejlkonton besöker jag ett fåtal sidor: Aftonbladet för sportnyheter, DN för andra nyheter, Corren för lokala nyheter, youtube för underhållning. Sällan kollar jag in en amerikansk nyhetssajt, eller ännu hellre flera, vilket jag borde göra eftersom jag trots allt är i USA och läser om just det amerikanska mediasystemet. Jag är programmerad, och trots att jag nu vet att jag borde göra något åt det så fortsätter jag i samla gamla mönster dag ut och dag in. Slarv, eller bevis på medias kontrollerande kraft?

Som sagt, syftet med kursen är att göra oss medialiterära, att lära oss att läsa media och ta kontroll över vår egen mediakosumption. Till exempel, allt du ser på TV, även nyheter, är en konstruktion. Inget program är 100 procent verklighet i den mening att det representerar verkliga händelser. Själva poängen med att besöka mediavärlden är ju att fly sin egen verkliga värld, den så kallade next-step-reality. Vill man serie i skolmiljö vill man inte se lärare hålla långa föreläsningar för eleverna (så som verkligheten ser ut) utan man vill se konflikter och debatt i klassrummet (next-step-reality). För att bedöma hur verkligt ett TV-program är använder man sig av bland andra följande kriterier: vad är det som verkligen händer, hur troligt är det att det som händer händer i verkligheten, hur ofta händer det som händer i verkligheten, hur trolig är handlingen.

Att till exempel händelserna i sitcoms och serier som Lost inte representerar verkligheten håller nog de flesta med om, men hur är det med dokusåpor? De är ju riktiga personer som medverkar och inte skådespelare, det finns inget manus och man dokumenterar bara vad som händer. Fast är dem verkligen verkliga? Visst, det är riktigt personer och oregisserade samtal, men hela situationen att sätta tio människor i ett hus eller på en öde ö i en tävlingsinriktad miljö där en miljon eller två står på spel är helt absurd och saknar helt verklighetsförankring. Det är en konstruktion. Dessutom sitter ju någon och väljer vad som ska visas och hundratals timmar av material måste klippas ner till några en timme långa avsnitt. Därför är även dokusåpor väldigt långt ifrån verkligeten.

Men nyhetsprogram då? De skildrar ju verkliga händelser. Låt mig säga så här; om nyhetsprogram representerade verkligheten så skulle mord, våldtäkter, skolskjutningar och naturkatastrofer vara de mest vanligt förekommande händelserna. Nyheter är inte en representation, det är en konstruktion, och eftersom jag vet det kan jag inte ens titta på en nyhetssändning längre utan att analysera och bryta ner innehållet i kognitiva atomer.

Det här är bara en bråkdel av vad jag lärt mig i den här kursen, men nu har ni förhoppningsvis fått en aning om att mitt liv här borta består av mer än bara fest och hockeymatcher. Hoppas at jag inte förvirrade er, SkoggBlogg är förresten ett perfekt exempel på next-step-reality; om mitt syfte med bloggen var att verkligen beskriva min vardag så skulle ni få långa utläggningar om toalettbesök, sega lektioner, tunga träningspass, ändlöst skitsnackande i cafeterian, tandborstande, klagande på vädret, sömnbrist, stress, press, nudlar, bärs, bakfylla och allmän vardagstristess. Fast eftersom sådan läsning skulle få er att kremera av tristess så skriver jag iställer om Springsteen-konserter, rafflande hockeymatcher, grymma bluesklubbar, Kalifornienresor och Chicago-livets allmäna underbarhet. Visserligen är de alla verkliga händelser och upplevelser, men som sagt, de representerar inte min verklighet.

Dock så tänker jag i sann SkoggBlogg-anda avsluta med att posta en liten bild från mitt födelsedagsfirande på den irländska baren Celtic Crowns. Behöver jag nämna igen att det var St. Patrick's Day?

Grön öl och grönklädda irländskor (eftersom ingen är ju amerikan i USA), precis så ska en födelsedag firas.

I nästa inlägg ska jag på Målvakts-Mannes begäran försöka reda ut det amerikanska idrottssystemet, vilket inte är det lättaste eftersom det är otroligt invecklat och förvirrande. Som sagt, fundera ut på vad ni vill att jag ska skriva om, lämna en liten kommentar så ska jag beta av ämnena ett efter ett.

Tills nästa gång: peace, love and understading!

/The Gus