Amerikanska idrottssystemet

Jag är fortfarande besviken och lite gråtfärdig över LHCs bedrift att tappa fyra raka till HiV 71 och att vi återigen tvingades dela ut guldet till fel lag i vår borg. Direkt efter Johanssons skitmål åkte jag downtown och bara vandrade runt i fyra timmar, dels för att skingra tankarna och dels för att jag inte hade klarat av att möta alla medgångssupportrar från Jönköping som huserar här på North Park. För att fortsätta att tänka på annat ska jag nu på målvakts-Mannes begäran försöka reda ut hur det amerikanska idrottsystemet fungerar.

Låt mig först reda ut hur den professionella idrotten bedrivs. Europa spelar man i klubbar som är inordnade i öppna seriesystem till skillnad från i USA där de professionella lagen och ligorna är ännu mer drivna som företag än i Europa (även då serier för klubblag finns här också så är det inte alls på samma nivå). Låt oss ta NFL som exempel. Man kan beskriva det som att ligan NFL är ett företag och lagen är varumärken, produkter som ska säljas. Alla intäkter delas lika mellan lagen, det vill säga, om en Chicago Bears-t-shirt säljs så delar alla lagen på vinsten från den t-shirten. På så sätt kan lag från mindre städer som Green Bay Packers (Green Bay har 100 000 invånare) vara med och konkurrera på någorlunda lika villkor. Fast övriga intäkter som biljettförsäljning behåller lagen själva.

Ligan är stängd, den är inte inordnad i något seriesystem och det enda sättet för nya lag att komma till är om någon rik knösus någonstans får tillåtelse av NFL att starta ett lag alternativt köpa ett redan existerande lag och flytta det till sin stad. Allt har ett pris. Dock händer det nästan aldrig i NFL eftersom amerikansk fotboll är helig och runt omkring den finns det faktiskt lite fanskultur. Att sälja ett lag till en annan stad är oförlåtligt. Fast i NHL däremot händer det lite titt som tätt eftersom att amerikanerna inte bryr sig om hockey. Quebec flyttade till Denver, Minnesota North Stars blev Dallas Stars för några oljemiljoner och de senaste tillskotten i ligan är bland andra Pheonix, Columbus och Nashville. I basketligan NBA var det vanligt förr, bland annat flyttade Minnesota Lakers till Los Angeles där det inte finns några sjöar, men vad jag vet var det länge sedan sist. Spelare kan också säljas och bytas lite hur som helst eftersom de lagligt sett tillhör ligan, inte lagen. Till exempel Huselius fick byta värmen i Florida mot kylan i Calgary utan att ha något att säga till om. En klubb behöver inte ha en spelares tillåtelse att byta bort, trada, honom.

Alla stora ligor har drafter varje år där lagen i tur och ordning väljer och vrakar bland det årets talanger. De tjingar en spelare och spelarna kan inte välja lag själva. Om de vill spela i NHL så måste de finna sig i att representera den klubb som valt dem om inte klubben säger upp rättigheten till en spelaren. Vet inte exakt hur länge, men laget har rättigheten till en spelare i X antal år framöver.


Ungdomsidrott är uppbyggd på ett helt annat sätt än i Sverige. Man representerar sin skola och inte en klubb hela vägen från high school till college. Är man inte tillräckligt bra när man går ut high school, det vill säga runt 18 år, för att ta plats i ett universitetslag så är det för de flesta tack och hej till idrotten (67 procent av amerikanerna är ju också överviktiga). På tal om det så snubblade jag över denna krönika av okänd författare som beskriver den amerikanska vinnarmentaliteten i ungdomsidrott perfekt. Jag känner inte för att beskriva något som någon annan redan har gjort bättre:

http://www.coachen.se/index2.php?option=com_content&do_pdf=1&id=136

Collegeidrott är, i synnerhet basket och football, helt monumentalt stort här och många föredrar den framför den professionella. De allra största NCAA Division 1-skolorna har footballarenor för 60 000-70 000 åskådare och de genererar enorma summor pengar till skolornas sportprogram. Be mig inte förklara hur seriesystemet fungerar i detalj eftersom det är hur krångligt som helst, men jag ska försöka ge er en sammanfattning.

Skolorna är geografiskt indelade i olika conferences, till exempel Pacific 10, East 10, Atlantic College Conference, och alla har olika regelverk och stadgar. De olika sporterna spelar under olika tider på året, till exempel footballsäsongen är under hösten, basketen under vintern/våren och basebollen under våren. Man spelar en grundserie där alla lag möter varandra, sedan har man slutspel inom conferencen och de som vinner det går vidare till det nationella slutspelet. Dock behöver man inte vinna för att ta sig dit eftersom det sitter komitteer med tränare och förståsigpåare som kan rösta in lag för att fylla alla platser. Det man tittar på är säsongens resultat, historia och troligtvis är också en hel del pengar inblandade.

Basketens slutspel är ett rakt slutspel med åttondelar, kvartar, semifinaler och final, men så är inte alltid fallet. I footballen har de inget slutspel utan när grundserien är klar sitter sådana där kommiteer och bestämmer vilka dem tyckt har varit bäst och väljer sedan ut vilka lag som ska mötas i olika mästerkapsmatcher, så kallade bowls. Alltså är det inte ett rakt slutspel där de bästa lagen gör upp i en final. Den mest åtråvärda bowlmatchen är The Rose Bowl som spelas i Pasadena utanför Los Angeles. Den som vinner den kan kalla sig nationella mästare. The PAsadena Rose Bowl är för övrigt helig mark för oss svenskar eftersom det var just där Sverige förnedrade Bulgarien i VM-94. "Och folk faller till höger och vänster i bulgarernas straffområde!"

Sådär, jag hoppas jag har lyckats klura ut det amerikanska sportssystemet åtminstone lite tillfredställande. Anledningen att jag inte kan förklara djupare är att jag helt enkelt inte vet riktigt hur det fungerar, det är så otroligt invecklat. Rekommenderar varmt den där krönikan jag länkade till, den förklarar mycket.

Som jag frågade i förra inlägget; berätta vad ni vill veta om USA så kommer jag skriva om det.
Alles gut!