Evigt mörker

Har ni någon gång gått och lagt er och sovit bort dagens alla ljusa timmar? Jag har gjort under otaliga gånger, mestadels på grund av de senaste jullovens sena fester och TV-spelsturneringar. Denna helg gjorde jag det för första gången på amerikansk mark. I lördags gick jag, Nathan, Dan, deras kompis Lianne och svenska Sarah ut. Kvällens första stopp var en restaurang kallad Art Café där vi samlade vuxenpoäng genom att äta delikatesspizza och dricka rödvin. Efter det bar det av downtown till Columbia University där en av Naths kompisar anordnade en så kallad 'vine social', där kvällen fortsatte i rödvinets tema. Måste erkänna att det inte smakade fullt så vedervärdigt som brukade tycka, dock föredrar jag fortfarande en ljummen folkis framför ett glas vin. De två musketörerna Gus och Nath. Tror jag ska klippa mig när jag kommer hem.


Den tredje musketören Dan ihopklämd mellan de fagra damerna Lianne och Lauren. Lauren följde inte med downtown.

Jag tror jag har hittat världshisoriens pottigaste pottfrilla efter The Beatles. Den sitter på Rileys huvud.

Efter några timmars sällskapande bar det av tillbaka till North Park och Naths och Dans lägenhet. Promenaden dit var ett äventyr i sig eftersom staden Chicago har en del att lära av Sverige när det kommer till underhåll av trottoarer. Hela vägen från the vine social till tågstationen var trottoarerna täckta med blankis, och ännu värre var det att gå från vår slutstation till North Park. Tur att man likt räven är kry och rask och klarade sig från slå ihjäl sig.



Hemma hos Dan och Nath kopplade vi in Dans iPod och spelade allt från Beatles Twist and Shout till Micheal Jacksons Thriller. Dansgolvskungen Ike anslöt till vårt glada sällskap och festen fortsatte långt in på småtimmarna. Jag är verkligen inte bra på att dansa, och undviker det så ofta jag. Dessutom tål jag inte nattklubbar som spelar värdelös hiphop och ingenting är osexigare än tjejer som förnedrar sig genom att dansa och bete sig precis som de ho's som artister som Souja Boy, Jay-Z och 50-cent sjunger om. Fast när musiken är den rätta måste även jag skaka mina lurviga.



Till slut hade de flesta hade gått hem till sitt, men jag, Nath, Ike, Dan och Naths till-och-från-flickvän Eleanor satt kvar och spelade lugna favoritlåtar. Bland guldkornen kan nämnas Imagine, Tears in Heaven, Love Reign O´er Me, More Than a Feeling och Don't Think Twice, it's Alright. Jag var kvar i någon timme innan det till slut var dags att gå och lägga sig vid 6-hugget. Vaknade klockan 16.45 förvirrad eftersom det var mörkt ute. Trodde först att jag bara sovit en timme, men efter en titt på klockan förstod jag att jag hade lyckats med konststycket att sova bort hela dagen. Därför har jag i skrivande stund inte sett dagsljus på ungefär 36 timmar, och tro mig, det är en mycket märklig känsla. Börjar förstå hur det är att leva uppe i Luleå om vintrarna.



Må kärleken regera över er alla...



Dagens observation: Under förra sommarens Sports Camp kom det till min kännedom att Kim Lönn skickar mer än 800 sms per månad, vilket jag och de övriga ledarna inte var sena att raljera över. Fast jag har nu mött Kims överman, eller rättae sagt, överkvinna. En tjej i min kurs Interpersonal Communication berättade att den senaste månaden hade hon skickat i runda slängar 9 000 sms! Det är 290 om dagen det! Skrämmande nog är hon inte värst; utan hon har en kompis sms skickar ungefär 20 000 sms per månad. Så Kim, jag tror du måste lägga dig i hårdträning om du ska vinna nästa VM i sms-ing.

För övrigt: Det är risk att detta inlägg blir det sista innan jag åker hem eftersom jag måste använda all tid den här veckan till att plugga till final exams. Dock, misströsta icke! Utav nyfikenhet kopierade jag alla inlägg jag har skrivit så här långt till Word. Det resulterade i ett 72 sidor och 18 329 ord långt dokument, detta inlägg inte inräknat. Så om ni råkar få abstinens har ni ju en hel del gamla inlägg ni kan läsa igen.