Leaving on a jet plane, don't know when I get back again

Titeln ar val inte helt sann, men det var den bast passande lattiteln jag kunde komma pa sa har i farten. Sitter just nu hemma hos The Bohemian, a k a Dan Kasnick i fororten Lombard och tar det lungan. Klockan ar ett, flyget lyfter om tre och en halv timme och vi drar ivag till flygplatsen om ungefar en fotbollshalvek, utan overtid.  For ovrigt ar amerikanska fororter i juletid precis sa juldekorerade som  ni tror att de ar, med andra ord, helt javla galna.

Det har blir sista inlagget fran amerika pa en knapp manad, for se om jag orkar halla bloggen uppe pa hemmaplan. Om nagon forutom morsan mot all formodan skulle vilja halsa mig valkommen;jag flyger in fran Bryssel till Bromma flygplats och landar klockan 11.10 pa mandag.

Till sist; jag vill tacka alla trogna och otrogna lasare for den har terminen, och kommer komma tillbaka med nya knivskarpa observationer efter en manad i julmatens rike. 

Till allra sist, alla som vill bjuda mig pa en ol dar hemma ar alldeles otroligt valkomna att gora sa. 

Fortsatt skina alla galna diamanter, sa ses vi pa manens skuggsida. 

Yours truly/ The Gusman

Godnatt-halsning

Sitter just nu i mitt andra hem hemma hos Nathan och Dan. Klockan ar 4.18 och vi haller pa och stada upp i deras svinstia eftersom imorgon bitti kommer ett tiotal gaster hit och det ska bjudas pa pannkakor, svensk stil. Det ar anledningen till att jag sover over har ikvall, for om jag skulle pallra mig tillbaka till mitt dorm skulle jag aldrig orka ta mig upp i morgon och masa mig over hit for en gratis frukost i trevligt sallskap. 

Vi har precis kommit tillbaka fran The Kingston Mines, och denna kvall var minst lika bra som forra gangen. Ikvall spelade Doug and The Gang och Les Geplex, eller nagot i den stilen. Gillade Doug and The Gang bast, mest for att Doug var en fotokopia av Cornelis Vreeswijk, fast svart. Han var ocksa aningens battre pa gitarr. Jag tanker inte vara langrandig, Dan stod for den basta summeringen av kvallen: "You know that you are alive when you are drinking a beer and listen to awesome blues music 2.30 a Monday night".

Vi lamnade gruvan runt 3.30, kakade en burrito pa mexikanstallet bredvid och tog sedan en taxi hem till Norra Parken. For ovrigt var den taxiresan den trevligaste jag nagonsin gjort, chaufforen var en riktigt hyvens prick. 

God natt, och sov gott. Ses om en knapp vecka...

Evigt mörker

Har ni någon gång gått och lagt er och sovit bort dagens alla ljusa timmar? Jag har gjort under otaliga gånger, mestadels på grund av de senaste jullovens sena fester och TV-spelsturneringar. Denna helg gjorde jag det för första gången på amerikansk mark. I lördags gick jag, Nathan, Dan, deras kompis Lianne och svenska Sarah ut. Kvällens första stopp var en restaurang kallad Art Café där vi samlade vuxenpoäng genom att äta delikatesspizza och dricka rödvin. Efter det bar det av downtown till Columbia University där en av Naths kompisar anordnade en så kallad 'vine social', där kvällen fortsatte i rödvinets tema. Måste erkänna att det inte smakade fullt så vedervärdigt som brukade tycka, dock föredrar jag fortfarande en ljummen folkis framför ett glas vin. De två musketörerna Gus och Nath. Tror jag ska klippa mig när jag kommer hem.


Den tredje musketören Dan ihopklämd mellan de fagra damerna Lianne och Lauren. Lauren följde inte med downtown.

Jag tror jag har hittat världshisoriens pottigaste pottfrilla efter The Beatles. Den sitter på Rileys huvud.

Efter några timmars sällskapande bar det av tillbaka till North Park och Naths och Dans lägenhet. Promenaden dit var ett äventyr i sig eftersom staden Chicago har en del att lära av Sverige när det kommer till underhåll av trottoarer. Hela vägen från the vine social till tågstationen var trottoarerna täckta med blankis, och ännu värre var det att gå från vår slutstation till North Park. Tur att man likt räven är kry och rask och klarade sig från slå ihjäl sig.



Hemma hos Dan och Nath kopplade vi in Dans iPod och spelade allt från Beatles Twist and Shout till Micheal Jacksons Thriller. Dansgolvskungen Ike anslöt till vårt glada sällskap och festen fortsatte långt in på småtimmarna. Jag är verkligen inte bra på att dansa, och undviker det så ofta jag. Dessutom tål jag inte nattklubbar som spelar värdelös hiphop och ingenting är osexigare än tjejer som förnedrar sig genom att dansa och bete sig precis som de ho's som artister som Souja Boy, Jay-Z och 50-cent sjunger om. Fast när musiken är den rätta måste även jag skaka mina lurviga.



Till slut hade de flesta hade gått hem till sitt, men jag, Nath, Ike, Dan och Naths till-och-från-flickvän Eleanor satt kvar och spelade lugna favoritlåtar. Bland guldkornen kan nämnas Imagine, Tears in Heaven, Love Reign O´er Me, More Than a Feeling och Don't Think Twice, it's Alright. Jag var kvar i någon timme innan det till slut var dags att gå och lägga sig vid 6-hugget. Vaknade klockan 16.45 förvirrad eftersom det var mörkt ute. Trodde först att jag bara sovit en timme, men efter en titt på klockan förstod jag att jag hade lyckats med konststycket att sova bort hela dagen. Därför har jag i skrivande stund inte sett dagsljus på ungefär 36 timmar, och tro mig, det är en mycket märklig känsla. Börjar förstå hur det är att leva uppe i Luleå om vintrarna.



Må kärleken regera över er alla...



Dagens observation: Under förra sommarens Sports Camp kom det till min kännedom att Kim Lönn skickar mer än 800 sms per månad, vilket jag och de övriga ledarna inte var sena att raljera över. Fast jag har nu mött Kims överman, eller rättae sagt, överkvinna. En tjej i min kurs Interpersonal Communication berättade att den senaste månaden hade hon skickat i runda slängar 9 000 sms! Det är 290 om dagen det! Skrämmande nog är hon inte värst; utan hon har en kompis sms skickar ungefär 20 000 sms per månad. Så Kim, jag tror du måste lägga dig i hårdträning om du ska vinna nästa VM i sms-ing.

För övrigt: Det är risk att detta inlägg blir det sista innan jag åker hem eftersom jag måste använda all tid den här veckan till att plugga till final exams. Dock, misströsta icke! Utav nyfikenhet kopierade jag alla inlägg jag har skrivit så här långt till Word. Det resulterade i ett 72 sidor och 18 329 ord långt dokument, detta inlägg inte inräknat. Så om ni råkar få abstinens har ni ju en hel del gamla inlägg ni kan läsa igen.

Kyliga dagar

Det är börjar bli riktigt kallt utomhus just nu, skulle gissa att det ligger på tio minusgrader regelbundet, vilket jag blev smärtsamt medveten om när jag idag tog mig downtown för att inhandla julklappar. Fast de som har bott här ett tag säger att jag inte har sett något än; januari är den värsta månaden och då kan det, med vindfaktorn, bli sibirisk kyla med temperaturer så låga som -40 grader Celsius. Enligt Nath är det då inte ens värt att gå till cafeterian och äta.



Som om det inte vore nog med att man fryser ända in i själen när man går ut, det är också kallt så in i satan i mitt rum just nu. På något sätt lyckades Steve mixtra med elementet och eftersom skruvgrejen är borta så kan vi inte skruva upp det igen. Det är inte vad man vill komma hem till efter en heldag på stan i The Windy City. Trots det känns det skönt att ha julshoppingen avklarad så att man kan fokusera på final exams nästa vecka.

Kom tillbaka till rummet lagom till att se stadens football-lag Chicago Bears förlora ikväll igen, denna gång mot Washington Redskins. Ni som läser notiserna i Sportbladet att Redskins-spelaren Sean Taylor avled förra veckan efter att ha blivit skjuten i sitt hem. The Bears kräftgång i NFL är en gåta. De spelade i Super Bowl förra säsongen, men i år har de med dagens match inräknad förlorat åtta och bara vunnit fem och kommer därför med största säkerhet missa slutspelet. Detta trots att de har i stort sett samma lag som förra året. Måste medge att jag börjar intressera mig för football och tycka att det är riktigt roligt titta på.

Ikväll och igår kväll var de första kvällarna på två veckor jag inte har behövt plugga till att biblioteket stänger vid midnatt. Riktigt skönt med en paus efter att ha skrivit två uppsatser på vardera tio och femton sidor. Tio-sidarn var för kursen Intro to comm och handlade om urban legends, den på femton handlade om tillit i relationer online för kursen Interpersonal communication.


Min lediga kväll igår spenderade jag i Carlson Gymnasium där North Parks basketlag spelade match mot Tri-State, och krossade dem planenligt. Trevligt att bara luta sig tillbaka och vara åskådare. Denna kväll spenderade jag, som sagt, med julshopping på Michigan Avenue.

Jag och Samantha, en riktigt trevlig tös från svenskbygden Minnesota. Dock är hon ganska trögstartad i tankeprocessen ibland.
Action-shot! De vita är NPU, de blåa således Tri-state.
Visserligen har även Nort Park cheerleaders, men de passar tyvärr inte in i cheerleader-stereotypen. Dessutom är de, milt sagt, riktigt usla.
Michigan Avenue vid Water Tower Place, med den karakteristiska John Hancock Building i bakgrunden.
Chicaos julgran framför Hancock. Den duger väl, men är långt ifrån Skogens-klass.


Den välkända entrén till Chicago Theater.

För övrigt har vi en kille, Logan, på andra våningen i vårt dorm som har en samling på några hundra brända filmer, både nya och gamla. Jag och Steve har fjäskat in oss hos honom så vi kan alltid låna en ny film varje kväll förutsatt att vi lämnar tillbaka den vi lånade innan. Det är alldeles förträffligt. På tal om det så ska jag precis starta Justin Timberlakes Alpha Dog och gå och lägga mig under täcket. Kan inte skriva mer eftersom mina fingrar börjar stelna av kylan i vårt rum.

God natt, och fortsätt skina ni galna diamanter.

Dagens observation: Varuhus i Sverige och USA är i stort sett likadana, förutom några mindre skillnader. Bakgrundsmusiken, nu i juletider olika lättsmälta versioner av klassika julsånger, är mer påtaglig, det spelas liknande musik i hissarna och butikerna förpestar luften genom att spreja ut stark parfym. I en del butiker är det så illa, till exempel Abercrombie & Fitch, att astmatiker omöjligen kan gå in.

Sunday bloody Sunday

Idag är det första advent och jag skulle kunna ge mycket, kanske inte min högra hand, men mycket väl den vänstra, för lite glögg och lussebullar. Hur är julkalendern förresten?

På tal om att offra kroppsdelar för något vi vill ha; jag, Nathan och Dan hade kom in på det ämnet igår när vi pratade om vilken historisk konsert vi allra helst hade velat vara med på. Jag sade The Who-spelningen när Pete Townshend slog sönder sin gitarr första gången, alternativt Springsteens genombrottsspelningar på Bottom Line i New York 1975, Nath valde någon klassisk Stones-konsert och jag tror att Dan helst hade velat se The Last Waltz, alltså The Bands avskedskonsert. Vi diskuterade om vi skulle amputera vår högra hand under narkos eller få en testikel avhuggen klarvakna för att få ha varit med på den valda konserten. Efter lång argumentation fram och tillbaka kom vi fram till att vi helst skulle ge vår högra hand. Dels för att alla som har fått en boll på pungen kan ana om hur fruktansvärt ont det måste göra att hugga av en kula, dels för att man kan träna upp vänstern att göra samma som högern. Dessutom kan man skaffa sig en massa coola attrapper, som krokar, knivar eller en Megaman-bazooka, att sätta där högerhanden en gång satt.

Igår föll den första snön över Chicago, som på beställning den första december. Tyvärr förvandlades snön till regn allt eftersom dagen gick och gatorna blev precis sådär livsfarliga som bara gator täckta med is och vatten kan vara.

Såg att Sverige hamnade i samma grupp som Spanien, Grekland och Ryssland i EM. Det känns mycket bra, inte för lätt och inte för svårt. Svårare kommer det bli i en eventuell kvartsfinal då vi troligtvis kommer ställas mot Frankrike, Italien eller Holland, för inte fan kan väl Rumänien ha en susning av en chans i den gruppen? Kommer bli en kul sommar i vilket fall som helst, men tyvärr så kommer jag troligtvis följa spektaklet på hemmaplan i år eftersom jag kommer troligtvis vara fattig som ÅFF när jag kommer hem efter vårtermninen i maj. Det jag kan hoppas på är att en VD-post blir ledig för vikariat under några veckor.

Måste kila vidare, ska skriva klart mitt arbete om urban legends. Det ska inte vara klart förrän på onsdag, men jag ska gå till Kingtson Mines på måndag och julshoppa på tisdag, så det skulle vara gött att få arbetet ur världen. Så, från mig ensam, till er alla, en riktigt god första advent!


Dagens observation: Konkurrensen på sub-sandwich marknaden börjar hårdna här i kvarteret. Efter att Jimmy John's öppnade en butik i veckan så finns det tre att välja mellan, alla på samma gata. Den som vill ha billigt och mycket går till Subway, finsmakaren går till Jimmy John's och den som vill stödja lokala små verksamheter går till Angie's Famous Subs. Tyvärr kommer nog Angie's gå förlorande ur striden.