Livet suger

...och så var man tillbaka, och det känns jävligt bitterljuvt. Hur kul som helst att träffa alla gamla vänner, lägenheten är riktigt nice med AC, diskmaskin, mikro, kyl och frys, spis och ugn. Lite skillnad mot förra årets sketna dormrum. Det är den ljuva biten.

Den bittra biten är att behöva lämna Sverige efter den bästa sommaren någonsin, tack alla som varit inblandade. Här är det också sommar i och för sig, men det är också försäsong American style, vilket innebär att med jetlag träna tre 2.5-timmarspass om dagen i ungefär 30-gradig hetta. Det springs, hoppas, svettas, stånkas, bökas, bränns, svärs och jämras. Dessutom har jag stukat lillfingret, vilket gör ungefär tusen gånger ondare än ett brutet ben.

Till råga på det meddelade farsan att mitt amerikanska konto har upphört att pengar till det facila värdet av 13 200 dålars är ute på vift. Är det inte jävligt märkligt att de skickar pengarna först och sen upptäcker att det inte finns ett mottagarkonto? Det kan väl inte vara så där raketforskarsvårt att kolla att det finns en mottagare i andra änden. Detta innebär att jag måste gå till banken och krångla, troligtvis får jag prata med den Lloyd Christmas-frisyrprydda mexaren som kan lika lite engelska som jag kan spanska.

Och just det, när jag går och hämtar prylarna jag lämnat kvar i den lägenhet som har förvarat dem över sommaren märker jag att mina kuddar, mitt täcke, mina handdukar, min internetkabel, mina galgar och mina böcker inte är där längre. Inte så farligt, bara allt jag behöver för att leva ett drägligt liv. Klart jag skulle kunna köpa nya, men med 10 dollar på fickan och 16 kronor på mitt svenska konto kommer man inte så långt. Fast dollarn har börjat sjunka igen så man kanske får mer än de där 13 200 när jag till slut får tillgång till mina pengar.

Jaha ja, nu är det snart dags för träning igen, denna gång ett 3-timmars pass under dygnets hetaste timmar. Just de timmar som hundar kokar sönder i bilar, barn upp till 10 och orangehåriga upp till 110 ska gömma sig i den djupaste fängelsehåla de kan hitta, då man kan koka nudlar på vattnet i vattenflaskan, steka ägg på konstgräsmattan och då inte ens herr och fru Klick-Klick-Derk överlever. Under dessa omständigheter ska vi ut och försäsongsträna. Tro mig, om det mot all förmodan finns en Gud, en himmel och allt det där, så kommer vår Coach falla fritt ner i Hin Håles avgrundseldar när han trillar av pinn. Där kommer han få springa Millers, fitness test och five minute-drills tills evigheten tar slut.

Efter regn kommer solsken,

Gustav


För övrigt: Assså, GUD, ni aaanar inte vem såm satt på samma plan som ja!!! E.M.D!!!! Assååå, guuud, ja höll på att svimma. Fyyy faan, va Danni är het!

Om ni inte förstår hade min flight från Stockholm till Atlanta celebert besök i form av Erik, Danni och Mattias från Sveriges senaste misslyckade pojkband E.M.D. Hmm, det var kanske synd att planet inte skrotade ändå. Jag hade lätt kunna offra mig för att befria världen från deras styggelse till musik. Till sist vill jag göra alla tjejer besvikna: Erik är jättekort. Hade han varit tjej och haft platt huvud hade han varit den perfekta flickvännen.